Något som jag tycker blir extra påtagligt när du är och tävlar på de större tävlingarna, med Elit-status runt om i Sverige, är hur pass olika ligor vi spelar i. Om jag bara ska "jämföra" med de i min egen ålder så är det på något sätt ännu mer uppenbart i jämförelse med de gamla ringrävarna. De som varit med i några år har ändå jobbat sig dit på ett eller annat sätt. Missförstå mig rätt, det är såklart långa yngre ryttare som också gjort det.
Men det är även flertalet i min ålder, och även yngre som har;
- anställda hätskötare/groomar.
- sin tränare på plats, en A-tränare som får en och annan krona för att coacha sin adept. Dessa tränare kan även rida fram hästen inför start där sedan ryttaren (som ska lotsa hästen runt på banan) hoppar upp på hästens rygg några starter innan och bara sköter själva hoppmomentet ständigt vakad av dess tränare.
- sitter på hästar som gått inte bara en, utan mängder av 160-klasser.
- har lastbil med både uppskjut, nerskjut, utskjut mm mm.
- har inte bara en sådan häst utan flera på rad.
- har råd att förbruka och behöver inte förädla.
Det finns väldigt många talangfulla ryttare i min ålder så jag säger inte att detta gäller alla!!
Dock är det många yngre ryttare som får hästar för miljontals kronor, har en lastbil för mångmiljonbelopp, de jobbar med detta på heltid..
Funkar inte den gamla hästen köps en ny in (för vissa).
Jag själv rider aldrig Rossini till vardags. Han rids av sin ägare och jag brukar ta några språng på honom veckan före tävling. Annars rider jag honom bara på tävling.
Rossini fick sin första 140-placering förra året, sin första 145-placering förra året och första 150-placering i Billdal..
Rossini köptes som 3-åring av sin uppfödare för en mindre summa pengar. Han köptes inte på auktion som en lovande svårklasshäst, allt är en bonus för oss.
Vi spelar olika divisoner på denna nivå.
Att få vara en del av denna lilla värld, att ändå kunna vara med och rida dessa stora klasser trots "sämre" förutsättningar än många andra, ja jag är så glad och tacksam för det! :D
Bästa Rossini <3
