År 2014 tycker jag har varit ett lyckat tävlingsår för min del med många fina hästar. Tyvärr har min största egna stjärna Qulan varit borta pga korsbandsskada så gått som hela året.. Min favorit Merchan såldes i somras, jag som hade tänkt att det skulle vara perfekt att kunna ha tre hästar att ha till de lite större tävlingarna, Rossini, Merchan och Qulan. Det kändes som att det var år 2014 som Merchan och Qulan skulle få börja bekänna färg på riktigt men det blir inte alltid som planerat tyvärr. Å andra sidan var försäljningen av Merchan välkommen då hon endast var 8år och det var egentligen bra tid att sälja trots att det var oerhört tråkigt då jag var och alltid kommer vara totalt förälskad i denna lilla häst! 

 

Rossini och jag har under 2014 tagit ytterligare ett steg uppåt, framåt. Vi inledde 2014 med att i vår andra tävling för året gå in och vinna en 145 vid Gina Tricot Grand Prix i Borås. Detta var min första vinst i svår klass och genom denna felfria runda var vi även kvalade till senior-SM som var ett av målen för året. Vi samlade ytterligare några 145-placeringar under inomhus-säsongen och det kändes som att en liten spärr släpptes när vi uppnått att kvala SM. 

Väl på utomhus-SM tog vi oss till final och debuterade 155-hoppning och tog oss runt banan i hällregn och lervälling. Inte optimalt på något sätt så med tanke på omständigheterna är jag nöjd trots att resultatet på pappret inte var det bästa. 

Utomhus-säsongen var inte vår bästa rent resultatmässigt då Rossini tycker att vattengravar är som köttätande monster (trots att vi varit iväg och tränat och nött tio tusen ggr minst;) ). På vår sista tävling ute var vi däremot placerade i 145 och precis utanför placering i 150 så det var minst sagt ett bra avslut. 

 

Väl inomhus har vi startat i två Wolksvagen-omgångar och varit i delfinal båda gångerna. I Billdal fick vi dessutom vår första placering i 150 och dagen efter gjorde vi vår sämsta runda tillsammans. 

Året avslutades med ett nedslag i Flyinge GP.

 

Mina småstjärnor Clara, Dojan och Danny har skött sig exemplariskt hela året. Danny ägs av min granne och mammas bästa kompis sedan barnsben medan de andra två är mina. Jag är glad att jag hittade dessa tre hästar då alla under året bara visat en liten hint av vilka stjärnor de är inför framtiden. Clara och Danny gjorde under våren sina livs första tävlingar medan Dojan tävlat en del redan som 4-åring då jag köpte henne när hon var tre. Alla debuterade 120 under april månad och var felfria ganska snart, Dojan redan i debuten. Målet för året var Falsterbo och Fyinge då jag tycker det är en nyttig erfarenhet att gå på dessa större arenor. 

Alla tre har under året gått från klarhet till klarhet och varit felfria majoriteten av sina starter. Alla tre har dessutom varit ett nedslag från final i championaten, Danny både i Falsterbo och Flyinge. Clara och Danny blev dessutom uttagna som Wild Card till unghäst-VM av den svenska komitén.

En höjdpunkt under året var bland annat när Danny och jag var en av vinnarna i 5-årsfinalen vid Norrköping Horse Show efter tre felfria rundor. Även Clara och Dojan var i final, av 16 5-åringar i final så satt jag på tre av dessa, det är jag oerhört stolt och glad över, Clara blev 4:a i finalen på ett nedslag.

Nedan kommer varsin film på stjärnorna ;)

 

 

 

Jag insåg preis att jag varit ganska dålig på att ladda upp filmer på youtube..

 

Merchan blev som sagt såld i somras, juni närmare bestämt. Fram tills dess hann vi med att vara placerade i ett par 140 och debuterade även 145. Att ha tagit upp denna lilla rallyhäst på knappa 160cm i mankhöjd till 145-hoppning redan som 8-åring från att inte ha fungerat så bra innan vi köpte henne. Ja det kändes bara så himla.. roligt! Vet ine vad jag ska använda för ordval men det är något speciellt med Merchan och det känns som att hon och jag verkligen var i ETT. 

 

Nedan en av våra sista starter tillsammans.

 

Qulan och jag hann inte göra många starter innan jag insåg att något var fel. Vi har gjort ett par starter under hösten så nu ska bara hjärnspökena bort.. Jag hoppas hon kan bli back on track igen under året.

 

Två andra hästar som jag uppskattar att ha haft möjlighet att utbilda och tävla är Jaqueline ES och Tingeling WL. "Lina" var hos mig i 4 månader och gick från 1m-130 där vi som höjdpunkt var i final i 6-årsrundan vid Norrköping Horse Show och då hade ett nedslag i omhoppningen. Tingeling var hos mig i ca 3,5månad och vi tävlingsdebuterade tillsammans i 1m sista helgen i april och i juli deltog hon i 5-årschampionatet på Falsterbo. I Falsterbo hade vi 4+0fel och var ett nedslag från final och felfria i 125-debuten.

Två hästar som har varit väldigt roliga att arbeta med! :)

 

 

 ÅRETS

 

Största framgång: 

När jag kvalade fyra stycken 5-åringar till Falsterbo varav tre av dessa var ett ynka nedslag från final. Två av hästarna hade dessutom 4+0 fel som nio ggr av tio räcker till final i princip.

Vinsten i 145 i Borås var väldigt rolig, väldigt pampigt med mkt fina priser.

 

Trots att jag var otroligt nöjd och glad över reultaten nere i Falsterbo så var jag ändå väldigt besviken, eller besviken kanske är fel ord, över att jag var såå nära final med tre hästar, fine med EN. Att vara i en enda bom per häst och den ska åka ner, det kändes väldigt surt och som att snubbla på mållinjen och ta bort glädjen ur den egentligen stora framgången och lycka jag kände över samtliga hästar som var med där nere.

 

Jag tycker det är väldigt roligt att min mammas kompis Anne och jag inlett ett så fint samarbete kring Danny. Anne är som min extra-mamma och det är otroligt kul att hon har Danny och vi har så roligt tillsammans kring hennes fina häst.

 

Till Svenningsens Maskin AB och Erik Jerneld och Antarès som stöttat mig med utrustning av olika slag under 2014. Jag kan inte nog tacka Er.

 

Jag köpte hästen Athene D, hade henne i en månad och sedan var hon såld. Ett mkt fint 6-årigt fölsto som jag red en 120 på och var felfri innan hon såldes. Hon har sedn tävlat en del fälttävlan med sin nya ryttare och gått jättebra trots noll erfarnehet av något sådant tidigare, en häst med fantastik inställning och mentalitet.

 

Gina Tricot GP i Borås utan tvekan!! Oerhört välorgansierad tävling där du som ryttare känner dig bortskämd och uppskattad från början till slut. De har tänkt på ALLT vad gäller mat, priser, logistik mm.

 

CLARA! Världens mest personliga och sötaste häst. Fråga vem som helst i min närhet och de lär ge samma svar.

 

Alla unghästar jag ridit. Det är det som är det roliga med unghästar, spola tillbaka bandet några månader och det är en helt annan häst.

 

Flytt: 

Picasso som efter mer än 9 år hos oss har flyttat hemifrån. Trodde aldrig någonsin att det skulle inträffa men han trivs jättebra hos sin "nya" familj.

 

Min mormor. Hon har koll på varenda resultat via equipe och kollar live-TV vid de tillfällen det sänds. Hon är mitt största fan helt klart.

 

Min familj.

 

AGNES!!! <3<3

 

 

Jag bestämde mig för att klippa Qulan nu under kvällen. Jag skjuter alltid upp det där med klippningsbiten i sista stund då jag tycker det är fruktansvärt tråkigt, hårstrån överallt som kliar och sticks och för det mesta en häst som inte står i närheten så still som du önskar och ibland känns det som att klippningen sker med livet som insats.. Dojan är den av mina hästar som är allra snällast, jag kan klippa hela henne utan problem och hon bara står och njuter, man vänder öronen ut och in och när du klipper i pannan så tar hon ner huvudet, så himla söt! Självklart är hon den som är i minst behov av att bli klippt medan övriga ligan ser ut som ett gäng virvelmarsvin..

 

Qulan har jag aldrig någonsin kunnat klippa bakbenen på och då har jag klippt henne flera gånger varje år sedan 4-års ålder. Som mest har halva bakbenen blivit klippta och då bara på utsidan. Frambenen har jag kunnat klippa några få gånger. Sist jag försökte, för ca ett år sedan så var min veterinär på plats och gav lugnande och trots detta fungerade det inte.. Det såg ut som att hon skulle ramla ihop vilken sekund som helst och var helt borta men så fort jag försökte klippa benen så exploderade hon och jag vågade då inte fortsätta med risk för att hon eller ja skulle bli skadade. Min veterinär blev chockad över att det verkligen inte gick!

 

Idag däremot började jag med att klippa kroppen, som hon för övrigt är jättesnäll att klippa. Fortsatte sedan 10cm i taget på vardera frambenen tills jag råkat klippa hela frambenen. Gjorde sedan samma sak på bak och vips så var hela hästen klippt!!!! JAG ÄR I CHOCKTILLSTÅND! 

Vet inte vad det är för fel på henne?! ;) Antingen försöker hon samla pluspoäng eller så har hon blivit gammal, hela 9 år i år och då var det på tiden att bli snygg också. Haha, oavsett vad så hoppas jag att hon är lika snäll nästa gång då hon stod som ett ljus idag från att ha sparkat och sprungit runt i stallgången som en galning när du försökt dig på benen. Halva huvudet blev bara klippt då öronen är heliga, men vem vet nästa gång kanske det går ;)

 

Får börja fila på ngt nytt vid ett senare tillfället helt enkelt! 

Hoppas ni alla haft det härligt under jul och nyår! Jag själv har haft det riktigt mysigt under julfirandet och avslutade 2014 och inledde 2015 med fest hos en av mina kompisar. 

 

För övrigt så har jag köpt en riktig hästig julklapp till mig själv som kom igår. Spännande!! :)

 

Dojan är nog den mest ambitiösa och arbetsvilliga häst jag någonsin haft i stallet. 

Både hon och Clara har haft en längre vintervila då de gjorde sina sista starter i oktober så hamnade vilan lite tidigare. Under Dojans vila longerade jag henne lite då jag tyckte det kunde vara bra att hon fick röra lite på sig. Hon är så fruktansvärt lättlärd och älskar att bli longerad. Det svåra är nästan att hon ibland blir för känslig och reagerar på minsta rörelse från mig men samtidigt är det väldigt roligt och häftigt att se. 

 

Jag passade på att filma vid ett tillfälle, dock var det ganska svårt då jag höll telefonen i ena handen och linan i den andra. Hon ville även sakta av när jag fipplade med telefonen för såfort jag tittar ner har jag lärt henne att sakta av :) Fina hästen!

 

Bortse från mina flås, haaha ;)

 

Har det lite körigt nu med allt julgodis som ska bakas(och ätas), haha skämt åsido ;)

Som jag skrivit vid flera tidigare tillfällen här på bloggen så gillar jag att baka. Däremot får det inte ta för lång tid att göra, vara för många komplicerade ingredienser och resultatet får absolut INTE vara torrt. 

Nu inför jul finns alltså en bra anledning till att baka och styra, ska försöka att inte göra alltför många olika sorter bara. Ju mer du bakar desto mer äter du, gäller mig iaf ;)

 

Igår gjorde jag två olika sorter varav den ena skulle vara Rocky Road. Nu slutade detta som det brukar göra, jag hade inte alla ingredienser hemma och fick improvisera. Denna gång blev det inte bara lite improvisation utan allt byttes ut skulle man kunna säga och resultatet... BLEV HIMMELSKT! alltså sååå himla gott!!

Måste därför dela med mig av mitt super recept (enligt mig iaf), kan även vara bra att ha det nerskrivet inför nästa jul, haha, eller bra och bra. Problemet är bara att jag inte vet exakt hur mkt av varje jag hade i, men ska försöka uppskatta på ett ungefär.

 

 

• 600 g mörk kvalitetschoklad 70 %
• 2 påsar dumlekola
• 2 nävar mini marshmallows
• 3 dl salta jordnötter
• 1 dl skalade pistagenötter

Gå in på @sharpmansport på instagram för mer info. Tävlingen avslutas ikväll, så skynda skynda :)

Min vän Amanda länkade mitt inlägg "Olika ligor" på sin blogg och då var det någon som kommenterade att de med större ekonomiska förutsättningar VILL lika mkt som någon med mindre. 

Ja självklart är det så! Jag menade absolut inte att de vill mindre än någon annan och jag förstår också att de lägger stora pengar på hästar, lastbilar, träningar, fina stallar mm eftersom de har möjlighet. 

Ja livet kommer alltid vara orättvist. Nu kan inte jag tycka att ordet orättvist är rätt ordval i detta typ av sammanhang då det finns mkt annat i livet som jag värderar tio tusen gånger högre än pengar. 

Och nej jag tycker inte att man ska "stå tillbaka" om man har ekonomiska förutsättningar att köpa dyra hästar utan jag skrev mitt föregående inlägg för att förklara hur verkligheten ser ut på Sveriges elit-tävlingar. Inte bara på elit-tävlingar utan såväl på högre som lägre nivå men ju högre nivå du kommer upp på desto större ekonomiska resurser krävs och det underlättar om du har dessa sedan innan.

 

Låt säga att jag köper en unghäst för 70,000 kr, dessa 70,000 kanske är en 20a i bakfickan för någon och tiotals års sparande för nästa. En och samma summa är alltså olika mkt värd beroende på vem den tillhör så det är självklart att den personen som har detta i bakfickan kan lägga tio gånger så mkt pengar på en häst utan att det "känns". Eller det känns lika mkt som 70,000 gör för mig och 5,000 kronor för någon annan.

 

För att lyckas som yngre ryttare (alltså rida på elt-nivå i Sverige) så krävs ekonomiska förutsättningar (mer eller mindre) och stor stöttning hemifrån. Jag tror det är nästintill omöjligt att rida 150-hoppning som U25 utan att dina föräldrar köpt en häst åt dig någon gång i din uppväxt, utan att dina föräldrar kört dig på tävling, alternativt utan något arv eller liknande som gör en finansiering av denna sport möjlig. Så jag är bortskämd med föräldrar som verkligen stöttat mig som yngre. 

 

Det kan finnas extrema talanger på ridskolor runt om i Sverige men som aldrig får den stöttningen för att kunna bli de världsryttare som de egentligen har potential till att bli. Det är skillnad på fotboll, kolla på Zlatan till exempel! En "rid-Zlatan" måste ha någon som ser denna blivande världsstjärna och vågar satsa på just den ryttaren. Självklart finns den lilla lilla chansen att det skulle kunna bli så men med tanke på hur svårt det är att hitta finansiärer och sponsorer för elit-ryttare så lär det ju inte vara lättare för en ridskole-ryttare.. Jag tror faktiskt att utan en egen häst någon gång, någonsin så är det väldigt svårt att ta sig fram. Chansen finns såklart att "Lisa"

- Börjar på ridskola.

- Visar sig vara en riktig talang.

- Får börja rida fler än ett pass i veckan och rider vid varje tilfälle som ges.

- Börjar skolan och jobbar i olika närliggande stall på lov mm.

- Lisa får i början bara mocka, borsta, putsa, skritta fram.

- Vartefter får hon börja rida hela pass och någon lyckas upptäcka hennes talang.

 

På den vägen fortsätter det och kontakter knyts, hästägare vill ställa sina hästar i träning hos Lisa eller så flyttar hon utomlands och börjar jobba som beridare. Därefter kan hon rida på den högsta nivån efter flera års slit. Detta är den lååånga vägen, tio tusen ggr tuffare än om den vore min och 1 miljon ggr tuffare än om den vore någon annans. 

 

 

Det är fruktansvärt dyrt att vara iväg på ett tredagars meeting, för tre klasser och box får du betala minst 3000kr/häst. Sedan ska du äta och bo någonstans själv och bensinpengar på det. Har du ett "vanligt jobb" måste du ta ledigt på fredagen och vissa fall även torsdag. Du kan även köpa dig in på internationella tävlingar o du vill åka utanför Sveriges gränser. Du betalar dig inte in bara för att tävlar utomlands men det förekommer..

Självklart måste viljan att göra detta finnas där. Och nej, jag påstår inte att viljan är mindre bara för att dessa 3000/meeting och häst känns mindre i fickan hos den ena än hos den andra. 

 

Om vi nu ska lämna Sverige och vidga vyerna till t.ex. Qatar.. Där har vi ett exempel på hur framgång kan köpas för pengar. I senaste ridsport stod det något i stil med  "GCT har gjort att ryttarna från Qatar kunnat glida in på en gräddfil på 5-stjärninga tävlingar och skapa sig värdefull rutin" Tack vare Jan Tops. Bella Donna och Palloubet d´Halong är två hästar som hamnat hos Qatar, Palloubet som såldes för närmare 100 miljoner kronor.. Malin Baryard och Rolf-Göran skulle aldrig ha "råd" att misslyckas med en häst på denna nivå. Skulle RGB sluta prestera som ryttare skulle han med all säkerhet stå utan hästägare och utan hästar på den högsta nivån. Han kan inte bara köpa en ny hur som helst. Malin Baryard rider inte GCT, hon är en liten lantis som lyckats på sin lilla häst i skogen om man jämför med Qatars ryttare.. Allt är såklart relativt och det ena behöver inte förta det andra och självklart är detta tjusningen med denna sport samtidigt som det kan reta en till en viss mån. Men skulle det reta mig för mkt skulle jag aldrig hålla på som jag gör, det skulle det inte vara värt :)

Angående mitt förra inlägg så tänkte jag skriva en fortsättning, alltså där jag förklarar mer ingående hur jag menar. Jag skrev det förra ganska snabbt och det kanske är lätt att missförstå. Det kommer alltså en fortsättning på det förra :)

Ikväll ska vi ut och äta med styrelsen i vår ridklubb, ska bli himla trevligt!! :) ha en fin fredag.

Något som jag tycker blir extra påtagligt när du är och tävlar på de större tävlingarna, med Elit-status runt om i Sverige, är hur pass olika ligor vi spelar i. Om jag bara ska "jämföra" med de i min egen ålder så är det på något sätt ännu mer uppenbart i jämförelse med de gamla ringrävarna. De som varit med i några år har ändå jobbat sig dit på ett eller annat sätt. Missförstå mig rätt, det är såklart långa yngre ryttare som också gjort det. 

Men det är även flertalet i min ålder, och även yngre som har;

- anställda hätskötare/groomar.

- sin tränare på plats, en A-tränare som får en och annan krona för att coacha sin adept. Dessa tränare kan även rida fram hästen inför start där sedan ryttaren (som ska lotsa hästen runt på banan) hoppar upp på hästens rygg några starter innan och bara sköter själva hoppmomentet ständigt vakad av dess tränare. 

- sitter på hästar som gått inte bara en, utan mängder av 160-klasser.

- har lastbil med både uppskjut, nerskjut, utskjut mm mm.

- har inte bara en sådan häst utan flera på rad.

- har råd att förbruka och behöver inte förädla.

 

Det finns väldigt många talangfulla ryttare i min ålder så jag säger inte att detta gäller alla!!

Dock är det många yngre ryttare som får hästar för miljontals kronor, har en lastbil för mångmiljonbelopp, de jobbar med detta på heltid.. 

Funkar inte den gamla hästen köps en ny in (för vissa).

 

Jag själv rider aldrig Rossini till vardags. Han rids av sin ägare och jag brukar ta några språng på honom veckan före tävling. Annars rider jag honom bara på tävling. 

Rossini fick sin första 140-placering förra året, sin första 145-placering förra året och första 150-placering i Billdal..

Rossini köptes som 3-åring av sin uppfödare för en mindre summa pengar. Han köptes inte på auktion som en lovande svårklasshäst, allt är en bonus för oss.

Vi spelar olika divisoner på denna nivå.

Att få vara en del av denna lilla värld, att ändå kunna vara med och rida dessa stora klasser trots "sämre" förutsättningar än många andra, ja jag är så glad och tacksam för det! :D

Bästa Rossini <3

En bra avslutning på detta tävlingsår! Nu väntar vila innan nästa års tävlingar drar igång :)

I fredags debuterade Danny 130. Först red vi en 120 där vi var felfria sedan blev det drygt 40 minuters paus innan det var dags för 130-debuten. Det blev alltså väldigt kort om tid och Danny är bara van vid att gå en klass per dag så jag var lite nervös om han skulle vara lite matt. Vi har bara ridit två klasser/dag vid tre tillfällen, 1m och 110 och 110, 120 vid hans livs andra respektive tredje och fjärde tävling. 

 

Vi sparade på sprången på framhoppningen och han kändes minst lika fin i andra som i första klassen. 

 

Här nedan kommer rundan. 

Tyvärr tappade jag galoppen lite i svängen mot 4an så vi rev då jag red iväg honom aningens, ryttarmiss! Hade behövt lite extra skänkel genom kurvan.. Han är helt fantastiskt fin denna häst, som han utvecklats detta år!! <3

 

 

Ägarinnan verkar nervös, filmningen att tyda ;)

 

 

f 2009 e. Diarado - Quinar - Cassini I

Jag har alldeles för länge funderat på att köpa ett Nathe kombinationsbett. Jag vet inte varför jag inte införskaffat ett tidigare så nu var det dags iaf. Tyvärr så har han som tillverkar Nathe-betten gått bort vilket gör att det inte tillverkas några sådana, jag har inte heller lyckats hitta något begagnat.. Jag kollade då på några andra modeller och bestämde mig för att köpa ett av märket Herve Godignon (HG). Det ska bli spännande att se hur hästarna fungerar på detta bett. Det är främst Qulan jag tänkt testa det på. 

 

(Tyvärr var det något fel på ena "muttern" som du ställer in för att bestämma hur mycket själva bettet ska röra sig och därmed hur stor hävstången blir. Jag ska därför skicka tillbaka mitt och få ett nytt. Typiskt!)

 

Såhär ser det ut.

 

Bild från http://www.skarahastsport.se/

 

 

 

Jag har lediga boxplatser i stallet så om någon är intresserad av att ställa sin häst hos mig för träning, tävling och/eller försäljning så är ni välkomna att höra av er.

 

0768-553918

[email protected] 

 

 

 

Jag har några filmer på lager. Bland annat denna på fina Dojan.

 

 

Avsaknaden av inlägg här på bloggen är påtaglig. Jag vet aldrig riktigt vad jag ska skriva och när jag väl kommit på något intressant ämne jag vill ta upp och skriva ett inlägg om så blir jag för lat för att sätta mig och rattla ner det. Haha, det där med att blogga har väl aldrig varit min grej egentligen men ändå tycker jag det är roligt!! Framförallt så uppskattar jag att jag själv kan gå tillbaka, månader och år och se vad jag hade på hjärtat just då ;) 

 

I helgen var jag i Billdal och tävlade. Rossini hoppade såååå fint i lördagens 150, ett nedslag vilket räckte till placering. Jag är så himla glad över den placeringen då jag tycker vi snuddat på målsnöret många gånger och inte riktigt haft marginalerna på vår sida i 150. Nu slutade jag 14e placerad av totalt 70 starter där de 26 bästa gick vidare till final.

 

I finalen blev allt "fel" från början. Eller fel och fel. Vi rev 4e och sedan 5e hindret rätt grovt. Därefter var det svårt att komma in i någon bra rytm och bommarna föll och allt gick inte alls som jag tänkt. Vet inte om Rossini fick mjölksyra eller ngt för han hoppade sinnesjukt bra de sista sprången vi tog på framhoppningen och inne på banan saknades den där extra växeln och höjden i sprången fanns inte där. Andra alternativet är att han blev lite spänd och konfunderad över de två nedslagen vi fick i rad och då började "smyga" mer runt banan. Han är betydligt känsligare än man kan tro. Aja, bara att lägga söndagens runda åt sidan och minnas lördagens och ta med den till Flyinge som vi åker till om två veckor :)

 

 

 

Jag började när jag kom ut från banan att fundera på ett annat upplägg kring framhoppningen då jag upplevde i både kval och final att han bara hoppade bättre och bättre ju längre banan gick. Jag, mamma och Linda (Rossinis ägare) började prata om att testa hoppa fram lite senare så det blir mer intensivt och "stressigt". Nu till finalen började vi ganska tidigt och då får jag "starta om" för många gånger och när vi då kommer in på banan är vi i lite för mkt off-läge.. Ja vi får testa detta vid nästa tävling.

Det är så olika vad som passar hästen bäst. När jag hade Picasso hoppade vi alltid fram i väldigt god tid då han var tvungen att varva ner lite innan vi gick in på banan. Det är olika från häst till häst och jag känner inte att jag själv behöver varva ner. Annat var det när jag red ponny. Då gillade jag att vara klar i tid, antagligen för att min mamma uppfostrat mig att alltid vara i tid. Helst 2 timmar för tidigt. Värsta tidspessimisterna är vad vi är, haha, men det har blivit bättre ;) 

En annan svårighet som gör att det lätt blir att vi hoppar fram för tidigt är för att det KAN, eller snarare ÄR svårt att komma intill hindren. Störst först! Djungelns lag! 

..då ligger inte lilla jag överst på rankingen utan det finns andra gossar och donnor som har förkörsrätt.. ;) 

Det var väldigt mkt fel i klassen så jag kom bland de 26 som får rida finalen imorgon :D det var totalt 64 starter så jag är väldigt nöjd med vår prestation då det inte är några gröngölingar som är med. Jag går ut som startnummer 7 imorgon och finalen börjar kl 13. Håll tummarna för oss då ;) 

I söndags tävlade jag en 145 med Rossini där vi kom 5:a. Vi hade ett nedslag i grundomgången men då det endast var två felfria kom vi med till Winning Round och slutade sedan på en femte plats. Jag är otroligt nöjd med hur han hoppade då han kändes väldigt fin och spänstig. 

 

På lördag åker vi till Södertälje och hoppar 150 som är kval till söndagens delfinal i VW-Grand prix. Jag hoppas formen håller i sig och att jag rider bra och Rossini håller tassarna uppe ;) Vi ska göra så gott vi kan helt enkelt.

 

Igår gick jag upp strax efter 04.00 en söndagsmorgon för att åka ner till Jönköping och tävla. Jag hade tänkt starta 130 på båda mina 5-åringar, Dojan och Clara. Alltså debut för Rara Clara. Då de hade 125 och 130 avd B på morgonen med endast 6 starter i 130 tyckte jag att det skulle bli för stressigt att ha med båda. För även att domaren brukar vara snäll och vänta så blir det en stress att ha två hästar i en klass med så få starter. Ska jag dessutom debutera en högre höjd vill jag att förutsättningarna ska vara så bra som möjligt, därför valde jag att stryka Dojan och bara fokusera på Clara. 

 

Jag gick alltså upp i ottan och styrde kosan mot Jönköping. Antalet starter i 130 hade minskat till 4 och jag skulle starta sist. När jag går in på banan för att hålla mig beredd efter ryttaren som skulle starta före mig säger domaren. 

"Och här ger vi startsignal till Julia Johansson på hästen Clara-Bella".

Jag och Viktoria (som skulle starta före mig och hade hållit sig beredd inne på banan) tittar på varandra för det står hennes namn på den stora skärmen och personen i insläppet sa att det var hon som skulle starta före mig. 

Jag pekar då mot den stora skärmen för att få kontakt med domaren och visa att det faktiskt står hennes namn där.

"Det står fel namn på skärmen, det är Julia som startar före så startsignalen är till dig"

De 45 sekundrarna har vid det här laget börjat ticka mot sitt slut och det är typ 5 sekunder kvar.. 

"Julia var god rid, det är du som står före på min lista"

Tiden blir nollställd och jag har inte mkt till val än att sätta igång och börja hoppa.

 

Hade detta skett på en rutinerad häst hade jag inte sagt något. Nu kommer jag in på min unghäst,

Jag har budgeterat för en viss tid jag har på mig före start för att förutsättningarna för min häst ska vara så goda som möjligt.

Jag har lagt upp en plan för vilka hinder jag vill visa.

Jag har en plan för allt för att Clara ska få en å bra uplevelse som möjligt inne på banan.

 

Jag har aldrig tidigare varit med om något sådant. I unghästklasser brukar dessutom domarna vara väldigt tillmötesgående just för att det handlar om unghästar.. Nu var det ju inte ens min tur på startlistan..

 

I vilken annan sport sker sådant? Det handlar mkt om den mentala biten och det pratas mkt om det i alla typer av sporter. Inte kan en domare i fotboll säga en minut före avspark att "NU är det avspark".

I skidåkning går inte startskottet 30 sekunder tidigare, i 100meter häck ska du inte helt plötsligt vara redo för start 20 sekunder innan avsatt tid.

eller?!

 

Till resultatet;

Clara bjöd på fin hoppning som vanligt. Vi rev dock tredje hindret då jag kände mig väldigt ofokuserad och inte hann gör någon tempoväxling, visa ngt hinder mm mm. Sedan hade vi nedslag i kombinationen som stod precis vid väggen och orsakade otroligt mkt fel under hela dagen då kombinationen var placerad där i samtliga klasser. Vi rev även hindret direkt efter kombination då det blev lite obalanserat. Slutet av banan flöt på bättre. 

 

Jag kanske hade haft dessa fel ändå, vem vet. Men jag hade planerat att visa kombinationen då jag alltid med alla hästar brukar göra det och framförallt när den står så svårt placerad då jag vet att alla hästar trycker lite in från väggen. Jag hade även planerat att visa hinder 3 som vi rev, ett glest lite svårbedömt hinder för en yngre häst.

 

Aja Clara var bäst som vanligt (observera att det endast var 1 felfri på 14 starter i 125 och 130 som hoppade samma bana). Lite tråkigt när en sådan sak händer när man tycker att man gör allt i sin makt för att vara förberedd.