Att köpa häst verkar ständigt vara ett aktuellt ämne. Vilken hästtidning man än öppnar så tycker jag att det alltid finns någon artikel om just hästköp och vad man ska tänka och inte tänka på vid val av häst. Trots hundratals rådgivningar hit och dit tycker jag att man ska gå på magkänsla och göra någorlunda klart för sig vad det är för typ av häst man tänkt köpa. Att ha ett maxtak på vad man kan tänka sig att betala är en bra grund. Sedan är det bra att ställa frågan vad man ska ha hästen till? Därefter kan man börja fundera över ålder, utbildningsnivå, storlek, och därefter ställa sig frågan om det är möjligt att hitta sin drömhäst för det maxpris man satt.

 

När jag/vi köper häst har vi som "policy" att vi måste ha råd att förlora pengarna som hästen kostar i inköp. Jag tror att många köper en för dyr häst än vad man egentligen kanske har råd med. Eller råd och råd, det känns alldeles för mkt i plånboken om hästen inte skulle fungera som man tänkt eller hoppats - och då börjas det letas fel. Om hästen skulle gå och skada sig hastigt och lustigt i hagen går världen under hos ägarna, eller om man mot förmodan skulle bli tvungen att ta bort sin häst för att den brytit benet i hagen. 

 

Att köpa en häst är inte som att köpa en jacka. Köper du en dyr Peak Performance-jacka har du "förväntningar", alltså högre krav vad gäller kvalitet i sömmar, dragkedjor och i tyget än om du köper en på Ullared. Skulle en söm spricka efter en kort tids användande går du tillbaka och reklamerar jackan. Du kan hänga in jackan i garderoben några månader eller år och den är fortfarande lika snygg (sålänge du inte bytt smak;) ) som när du hängde in den och den är vare sig bättre eller sämre. Annat är det med en häst. Om jag så köper en häst som gått 140-hoppning med tidigare ryttare så finns det ingen garanti på att den hästen kommer leva upp till de förväntningar jag har, som de förväntningar jag hade på min dyra jacka. Kanske passar inte kemin mellan mig och hästen? Kanske är mitt upplägg av träning, nytt underlag, ny utrustning, nya tränare, annat foder, helt annorlunda mot tidigare ryttares så hästen får en inflammation i en led. Då är det inte bara att reklamera, enligt mig iaf. 

 

Eftersom vi har en rätt stram budget när vi köper häst, i förhållande till de krav och förhoppningar vi har, så kanske man inte kan få allt man drömt om. Storleken på hästen kanske inte är vad man tänkt, inte åldern, inte vad den har gjort sedan tidigare.

När vi köpte Qulan till exempel så letade vi lite smått efter en 3-åring. Qulan hittades, och hennes stam uppfyllde alla krav man kan önska.

(Stammen är det enda som är ett krav som jag helst av allt inte vill rucka på.. Det spelar inte så stor roll vad det är för pappa och morfar men det måste vara meriterat, helst på mödernet. Sen om hästen är efter den eller den spelar ingen roll för alla hingstar är väl mer eller mindre bra?! Stoet däremot har inga krav på sig, därför vill vi helst veta att det är bra presterat även där och inte bara på pappret med hingstarnas namn.)

Qulan var egentligen i minsta laget, endast 160cm då. Hade hon varit större hade även prislappen varit det. 

Dojan inhandlades förra sommaren, som oinriden 3-åring. Helst av allt hade jag velat ha en 4-åring i det läget men då hade hon (som inriden, hoppad lite uppsutten 4-åring) varit betydligt dyrare. Samma sak med Merchan och Clara som båda inte legat i fas. 

Om en häst inte blir vad man tänkt eller hoppats, eller det kanske är en jättefin häst men som helt enkelt inte passar med mig i kemin, så är målet vid ett inköp att hästen ska kunna säljas för samma peng.