Något jag verkligen uppskattar hos en häst är när den är bra i psyket. Jag är otroligt lyckligt lottad för alla mina är coola att ha och göra med vilket underlättar väldigt mycket vid exempelvis tävlingar och är såklart skönt vid all daglig hantering.

 

Nasse, Merchan och Qulan står alla kvar i transporten när man tar ut den andra hästen. De gnäggar inte utan står som små ljus. De är jättesnälla att sko och allmänt smidiga hästar att ha och göra med. Dojan var ju bara 3 år när hon kom hit, oinriden direkt från uppfödaren i Tyskland. Enda sedan dag 1 har hon kunnat gå in först i stallet, gå ut sist från stallet, står helt stilla i stallgången, är snäll att sko- ja hon är oroligt lugn och trygg i sig själv precis som de andra. 

När man köper en häst som det är så pass lite gjort med är det svårt att veta sådant innan. Köper man en häst som är tävlad mkt så är det ju bara att fråga gamla ägaren. Sen ska det mkt till att man avstår ett köp pga att hästen är lite speciell vid hanteringen, det är ju ändå andra egenskaper som värdesätts högre.

 

Mina hästar kan såklart vara lite stissiga emellanåt men överlag är det hästar som har ett inre lugn och det tycker jag är guld värt!

 

Fast så har vi undantaget.. Picasso..

 

Picasso har bott hos oss i 8 år och han gnäggar fortfarande om han är själv i stallet, bajsar 5000 gånger i stallgången och är allmänt orolig. Enda gången han är lugn är när han är iväg på meeting, då finns det hundra andra hästar så då känner han sig trygg. Däremot skulle han aldrig få för sig att spränga transporten när den andra hästen går ut, då står han faktiskt stilla, han är så osäker i sig själv att han inte vågar göra något. Tur för honom.. ;) Men jag älskar den knäppisen ändå!

 

Nasse och Picasso inför en tävling i vintras