Att klippa hästar är inte direkt någon favoritsysselsättning enligt mig. Eftersom Qulan och Merchan ska ner till Flyinge på torsdag så vill jag ha de klippta så närainpå som möjligt, därför var det alltså Qulans tur igår och Merchans idag. 

 

Jag vågar sällan klippa hästarna dagen innan tävling för då står man där (GARANTERAT) med en klippmaskin som lägger av, skär som hackar, en otålig häst och en förbannad klippare (jag). 

Qulan är världens snällaste att klippa på kroppen.. men benen.. Good Luck! Halva huvudet går bra.. men öronen.. Good Luck även där! 

Jag har lyckats klippa hennes ben tidigare men då måste hon få lugnande och frambenen kan man kanske lyckas få till, men hon kör typ powerwalk i stallgången och håller du upp ett ben känns det som hon ska lägga sig ner om man håller kvar. Hon sparkar inte men det är helt omöjligt att klippa dom. Jag tycker dessutom att det är för stor skaderisk då jag är rädd att nypa henne när hon gör en häftig rörelse. Så nu har hon framben som är klippta precis nedanför knäna för det gick hon med på, och oklippta bakben. Tur att hon inte fått så lång päls än ;)

 

Merchan däremot, världens snällaste häst, står som ett ljus och går att klippa helt smärtfritt från topp till tå! 

Däremot började självklart skären tugga när jag klippt en femtedel av henne. Bytte då till ett par andra som inte fungerade alls. Gick då till grannen och lånade hennes som tuggade även den, trots att hon klippt en häst med den i fredags utan problem. Började fundera på vem jag kunde ringa och fråga att låna en maskin när jag hittade ett tredje par skär i en gömma som tack och lov fungerade. Eftersom jag klippte Merchan för tre veckor sedan hade inte pälsen på benen växt ut så jättemkt vilket gjorde det svårt att få klippmaskinen att ta på ett bra sätt. Fick klippa från tre olika vinklar, då pälsen var kort men ändå tät. Detta innebar att klippningen tog sin lilla tid men nu är jag iallafall klar!

 

Vilket ömkande för en sketen klippnig, haha ;)