Rossini kändes så himla fin i helgen! Han var i superform och hoppade väldigt väl och spästigt. Han blir så mkt lättare att rida när han själv är lite på hugget till skillnad om han är lite lojare så jag måste sätta den energin i honom. När han är som han var nu i Västervik känns det som att han lägger i en extra växel och sprången blir helt annorlunda och det är mkt lättare att hålla en jämn rytm och "bara" galoppera runt banan :)

 

Vi var 4:a i 145en i lördags där vi hade ett nedslag i omhoppningen. Det var bedömning C i omh så jag gasade på och tog hellre ett nedslag än att safea och få en sämre tid. Det är 3 sekunder som läggs till per rivning. 

 

I 150n på söndagen hoppade han såååå fint! Vi fick tyvärr ett nedslag in i en kombination som orsakade ganska mkt fel i denna klass och även 140n innan. Det var 6 galoppsprång lite fram från trippelbarren så vi fick det lite långt och rev därmed bakbommen på A-hindret in i kombinationen. Det var någon enstaka som valde sju steg in där ist men risken då var att tappa galoppen och riva pga det. Svårt att säga såhär i efterhand om det varit klokare att lagt in ett till eller ej. 

Jag låg därmed med som sista ryttare till Winning Roud när det var ett ekipage kvar, Sebastian Numminen på fantastiska Cue ChAnna. Risken eller chansen att han ska riva är typ lika stor som att jag skulle kunna gå ner i spagat eller springa snabbare än Usain Bolt.. Han rider så otroligt skickligt med precision i varenda galoppsprång så jag visste att vi skulle hamna första utanför WR och därmed precis utanför placering. Såklart lite surt men jag är oerhört nöjd ändå!