Min vän Amanda länkade mitt inlägg "Olika ligor" på sin blogg och då var det någon som kommenterade att de med större ekonomiska förutsättningar VILL lika mkt som någon med mindre. 

Ja självklart är det så! Jag menade absolut inte att de vill mindre än någon annan och jag förstår också att de lägger stora pengar på hästar, lastbilar, träningar, fina stallar mm eftersom de har möjlighet. 

Ja livet kommer alltid vara orättvist. Nu kan inte jag tycka att ordet orättvist är rätt ordval i detta typ av sammanhang då det finns mkt annat i livet som jag värderar tio tusen gånger högre än pengar. 

Och nej jag tycker inte att man ska "stå tillbaka" om man har ekonomiska förutsättningar att köpa dyra hästar utan jag skrev mitt föregående inlägg för att förklara hur verkligheten ser ut på Sveriges elit-tävlingar. Inte bara på elit-tävlingar utan såväl på högre som lägre nivå men ju högre nivå du kommer upp på desto större ekonomiska resurser krävs och det underlättar om du har dessa sedan innan.

 

Låt säga att jag köper en unghäst för 70,000 kr, dessa 70,000 kanske är en 20a i bakfickan för någon och tiotals års sparande för nästa. En och samma summa är alltså olika mkt värd beroende på vem den tillhör så det är självklart att den personen som har detta i bakfickan kan lägga tio gånger så mkt pengar på en häst utan att det "känns". Eller det känns lika mkt som 70,000 gör för mig och 5,000 kronor för någon annan.

 

För att lyckas som yngre ryttare (alltså rida på elt-nivå i Sverige) så krävs ekonomiska förutsättningar (mer eller mindre) och stor stöttning hemifrån. Jag tror det är nästintill omöjligt att rida 150-hoppning som U25 utan att dina föräldrar köpt en häst åt dig någon gång i din uppväxt, utan att dina föräldrar kört dig på tävling, alternativt utan något arv eller liknande som gör en finansiering av denna sport möjlig. Så jag är bortskämd med föräldrar som verkligen stöttat mig som yngre. 

 

Det kan finnas extrema talanger på ridskolor runt om i Sverige men som aldrig får den stöttningen för att kunna bli de världsryttare som de egentligen har potential till att bli. Det är skillnad på fotboll, kolla på Zlatan till exempel! En "rid-Zlatan" måste ha någon som ser denna blivande världsstjärna och vågar satsa på just den ryttaren. Självklart finns den lilla lilla chansen att det skulle kunna bli så men med tanke på hur svårt det är att hitta finansiärer och sponsorer för elit-ryttare så lär det ju inte vara lättare för en ridskole-ryttare.. Jag tror faktiskt att utan en egen häst någon gång, någonsin så är det väldigt svårt att ta sig fram. Chansen finns såklart att "Lisa"

- Börjar på ridskola.

- Visar sig vara en riktig talang.

- Får börja rida fler än ett pass i veckan och rider vid varje tilfälle som ges.

- Börjar skolan och jobbar i olika närliggande stall på lov mm.

- Lisa får i början bara mocka, borsta, putsa, skritta fram.

- Vartefter får hon börja rida hela pass och någon lyckas upptäcka hennes talang.

 

På den vägen fortsätter det och kontakter knyts, hästägare vill ställa sina hästar i träning hos Lisa eller så flyttar hon utomlands och börjar jobba som beridare. Därefter kan hon rida på den högsta nivån efter flera års slit. Detta är den lååånga vägen, tio tusen ggr tuffare än om den vore min och 1 miljon ggr tuffare än om den vore någon annans. 

 

 

Det är fruktansvärt dyrt att vara iväg på ett tredagars meeting, för tre klasser och box får du betala minst 3000kr/häst. Sedan ska du äta och bo någonstans själv och bensinpengar på det. Har du ett "vanligt jobb" måste du ta ledigt på fredagen och vissa fall även torsdag. Du kan även köpa dig in på internationella tävlingar o du vill åka utanför Sveriges gränser. Du betalar dig inte in bara för att tävlar utomlands men det förekommer..

Självklart måste viljan att göra detta finnas där. Och nej, jag påstår inte att viljan är mindre bara för att dessa 3000/meeting och häst känns mindre i fickan hos den ena än hos den andra. 

 

Om vi nu ska lämna Sverige och vidga vyerna till t.ex. Qatar.. Där har vi ett exempel på hur framgång kan köpas för pengar. I senaste ridsport stod det något i stil med  "GCT har gjort att ryttarna från Qatar kunnat glida in på en gräddfil på 5-stjärninga tävlingar och skapa sig värdefull rutin" Tack vare Jan Tops. Bella Donna och Palloubet d´Halong är två hästar som hamnat hos Qatar, Palloubet som såldes för närmare 100 miljoner kronor.. Malin Baryard och Rolf-Göran skulle aldrig ha "råd" att misslyckas med en häst på denna nivå. Skulle RGB sluta prestera som ryttare skulle han med all säkerhet stå utan hästägare och utan hästar på den högsta nivån. Han kan inte bara köpa en ny hur som helst. Malin Baryard rider inte GCT, hon är en liten lantis som lyckats på sin lilla häst i skogen om man jämför med Qatars ryttare.. Allt är såklart relativt och det ena behöver inte förta det andra och självklart är detta tjusningen med denna sport samtidigt som det kan reta en till en viss mån. Men skulle det reta mig för mkt skulle jag aldrig hålla på som jag gör, det skulle det inte vara värt :)