Hur ofta i sportsammanhang, då syftar jag främst på hockey och fotboll, hör man inte att: "de förlorade men spelade egentligen mkt bättre än de som vann". 

 

Jag har alltid tyckt att detta uttryck låtit väldigt fånigt och töntigt. Vadå, om de nu var så mkt bättre borde de väl ändå ha vunnit?! 

Fast ju mer jag tänker på det så är det väldigt logiskt och jag har helt ändrat uppfattning kring detta uttryck. Ett uttryck som jag allt som oftast hör av de mer hockey och fotbollintresserade människor än mig själv. För att dra en parallell till ridsporten så blir det genast mkt lättare för min hjärna att förstå vad som menas.. ;) Då menar jag inte att man jämför sig med andras prestationer utan bara ser till sig själv och alltså jämför sig med sig själv. 

 

Ibland när man är iväg på tävling kanske man har en riktig 4-fels helg. En helg där känslan är fantastiskt bra och allt stämmer, bara det att en liten tåspets lyckas peta ner bommen genom att bara titta på den. Det kan kanske låta lite som en efterhandskonstruktion när du gjort fyra starter med 4 fel i samtliga men anser att känslan varit super och att hästen aldrig någonsin hoppat så bra. För vadå om den nu hoppat så bra borde väl alla starter varit felfria?! Men tyvärr tyvärr, så enkelt är det inte.. Och ju högre hindren är ju mindre är marginalerna och det ska inte mkt till för att ibland samla på sig en 4 eller kanske en 8-felare då du får ett följdfel på ett annat. 

 

Nästa helg är du felfri och placerad i samtliga starter men ridningen känns orytmiskt, hästen känns lite matt och oengagerad. Då ligger bommarna kvar trots någon liten "dutt" här och där. 

Här har jag världens bästa exempel från en klass jag och Picasso gjorde för herrans massa år sedan i Norrköping. Det var en 130 eller 135-klass med höga prispengar för att vara en helt vanlig klass, 5000kr till vinnaren. Utan att överdriva så tror jag vi var i alla bommar utan två på hela banan. Jag hann tänka hundra gånger om: "oj, låg den kvar, jag lägger honom lite mer utifrån på nästa så är vi nog inte i", "nahe, vi var i trots att jag lade honom lite större, på med lite mer skänkel, samla ihop, närmre avsprångspunkt" mm mm runt hela banan. När jag kom ut efter rundan sa mina kompisar att jag borde köpa en trisslott på vägen hem och jag kände detsamma. Jag nästan skämdes och bad om ursäkt när jag gick in på prisutdelningen som VINNARE. 

 

Trots att bommarna ligger allt lättare i skållorna så kan man ibland vara i "alla" hinder utan att det åker ner och i nästa klass rullar bommen ner trots att man inte trott man varit i den. Orättvist kan man tycka, men det är lika för alla och tillhör att ena helgen har jag tur och andra helgen är det din tur. 

 

Jag brukar alltid tycka att känslan är viktigast, och i längden är den det. Tycker jag iaf. Har du en bra känsla så ploppar nollorna plötsligt in trots att man upplevt att man varit inne i en period med lite väl mkt oflyt. 

Det jämnar ut sig i längden och jag har helt förstått innebörden i detta fotbolls och hockeyuttryck :)