Fick några frågor kring matchning av de hästar jag rider. Tänkte därför förklara lite hur jag tänker och hur det fungerar hemma hos mig.

 

När jag tar emot en häst för träning och tävling finns oftast eller snarare alltid ett mål hos ägaren till hästen. Vad de vill att jag ska försöka åstakomma med hästen under den tid den ska vara hos mig. Mitt mål är att uppfylla ägarens mål och jag håller ständig kontakt med ägarna till de hästar som står hos mig. Jag brukar förklara hur jag upplever hästen och om jag tror det kan vara rimligt att ha dessa mål inom den "avsedda" tiden eller om mer eller mindre tid behövs. Det finns en ständig dialog och ett resonemang kring val av klasser och tävlingar.

 

På alla mina hästar, både de jag äger själv och de jag rider åt andra finns såklart ett långsiktigt mål men även kortsiktiga, såsom Falsterbo, att debutera en viss höjd, att hästen ska gå att trava på ridbanan utan att dumma sig etc. Ja helt enskilda mål beroende på häst..

Jag skulle aldrig försöka uppfylla ett delmål om jag trodde att det skulle förstöra för det långsiktiga. Har jag exemplevis en häst som jag tror kan gå 150 skulle jag aldrig pressa den nu som 5-åring om jag trodde att det skulle hindra hästen från att hoppa svår klass om några år. 

 

Vad gäller Tngeling som det i detta fall berör så ska tilläggas att hennes uppfödare fött upp hennes mor och mormor. De känner alltså till mödernet på Tingeling väldigt väl och vet vad det är för typ av häst. Att hennes uppfödare dessutom tävlat tom 160 och på landslagsnivå gör att jag har ett rutinerat gäng bakom mig som vet vad deras häst klarar och inte klarar av. Målet när Tingeling kom hit var Falsterbo, sedan har vi resonerat fram och tillbaka och beslutade i slutändan att skaffa ett papper. Kvalar hon så kvalar hon och kvalar hon inte så är det inte hela världen. En inställning som är sund att ha på alla hästar, de är inte sämre hästar bara för att man kanske råkar ha 4 fel i alla luckor du lämnar in på. 

Hon är en självsäker häst som har ett stort självförtroende och tycker att hon själv är väldigt bra! Hon är dessutom otittig på hinder vilket gjorde att detta beslut fattades. Så länge de är oberörda av den mer spektakulära miljön så är det ingen större skillnad att hoppa på Falsterbo än någon annan 120. 

 

Angående hållbarhet så förstår jag inte varför hållbarheten skulle bli sämre för att hon går Falsterbo?! Det är två starter, tre om man har tur, på fantastiskt underlag och proffesionellt byggda banor. Bara för att hon inte har någon tävlingsrutin sedan innan så är hon ju riden, tränad och hoppad hemma vilket gör att det inte är särskilt ohälsasamt att hoppa 120 här och nu..

Angående en annan undran, 5 klasser på 5 dagar. Jag vet att det är mkt, i vanliga fall hade jag ridit 3 klasser under dessa dagar. Nu fick hon gå två klasser extra, totalt 22 språng inne på banan, 30 språng totalt med framhoppning. Inte mer språng än en vanlig hoppträning. Tingeling ser fortfarande välmående ut och verkar inte lida av fem tuffa dagar under hennes hittills 6-åriga liv. 

 

Att tilläggas ska att jag känner mig trygg i min egen ridning och anser att jag har förmåga att stötta mina hästar så pass mkt runt banan att de inte far illa i de klasser vi rider. Vi har blivit ett samansvetsat ekipage och har förtroende för varandra vilket är A och O. 90cm hade garanterat varit tuffare för henne både mentalt och kroppsligt om hon haft en orutinerad pilot med sämre balans och förmåga att presentera hindren..

 

Egentligen hade jag kunnat förklara detta med några få ord som Björn gjort på sin blogg