Att rida olika typer av hästar, i olika åldrar, med olika förutsättningar, med olika personligheter och framförallt på olika utbildningsnivåer är väl ändå den största tjusningen med denna sport. Det är det som gör varje dag och timme på hästryggen extra rolig och gör att man fortsätter hålla motivationen på topp. Detta gör att en felfri 90cm-runda kan vara mer uppskattad än en vinst i 130, att ett språng hemma på din lovande 5-åring gör dig mer lyrisk än ett 150-språng på den rutinerade hästen.. Ja listan kan göras lång! 

 

Tänk de stackare som missar dessa ögonblick, dessa små uppskattningar och känslor över något så "litet". 

 

Här nedan en film på Qulan och en på Dojan, två hästar som vi köpt som oinridna 3-åringar. Två stjärnor i mina ögon. På med säkerhetsbältet (västen)