Något som jag strävar efter vid ridningen är att alltid skapa en relation och ett förtroende till hästen. Detta skapas iofs redan vid hanteringen så där läggs grunden. Jag försöker anpassa mig efter hästen, såväl tillvägagångssättet hur den ska tränas men även på utrustningsfronten. Jag har alltså inte en mall och ett koncept som prompt alla hästar ska rätta sig efter och sättas i "samma box". 

Om vi börjar på utrustningsfronten. Har jag exempelvis en häst som fungerar bäst att hoppa på ett visst bett, eller med eller utan martingal. Självklart så gör jag det. Vissa kanske retar sig på att ha strykkappor, då struntar jag i strykkappor. Jag har vid flera tillfällen köpt förra ägarens gamla bett, sen kanske jag väljer att byta då jag tycker det känns bättre med ett annat. Jag försöker hitta en lösning för att, dels nå så bra resultat som möjligt men även för att hästen ska bli nöjd. 

Vid ridningen försöker jag tänka på samma sätt. Vissa hästar är åt det lite skarpare hållet vilket gör att jag som ryttare vill undvika konflikter, då jag vet att hästen med största sannolik kommer vinna. Så länge jag rider hästen på ett sätt där jag bestämmer, men på hästens villkor (utan att denne är medveten om detta) så är jag nöjd och hästen nöjd!