Jag har skrivit om det innan och skriver om det igen.. Banbyggnad!

 

Förra helgen var jag nere i Lund och tävlade, Jonas Holmberg byggde banorna. Jonas behöver väl ingen närmare beskrivning men han är iaf orförande i banbyggarnämnden bl.a. 

Vid en första överblick över banorna när vi kom så tyckte jag de såg väldigt lätta ut. Inte jättemkt distanser, ganska snälla oxrar (inte överparallella), kombinationen stod exempelvis snett igenom och inte relaterat till något annat hinder och så dessa markbommar!! Jag älskar markbommar och tycker att det borde vara markbommar på alla hinder på lokal nivå upp till 110cm så länge inte hindret har någon utfyllnad som står i framkant. Jag tror det skulle gynna både hästar och ryttare och på lite lägre nivå där det ofta är antingen orutinerade hästar eller ryttare i de lite lättare klasserna.

Dessa markbommar fanns på i princip varenda hinder i avdelning B och låg kvar på vissa av hindren i avdelning A, exempelvis i trekombinationen (och då pratar vi ändå 120 och 130-klasser). Trekombinationen som var i ena 130n hade stigsprång som A-hinder och var schysst placerad, ja alla banor var väldigt trevliga att rida. Men det jag vill komma till, det blev och blir utslag ändå. 

Det behöver alltså inte var "onödiga" svårigheter för att få utslag så länge banbyggaren vet vad han/hon sysslar med. 

 

För att klargöra för er som inte är så insatta, exempelvis mormor som jag vet läser ;) så har en yngre häst svårt att bedömma hur högt ett hinder är om marklinjen (nedersta bommen) är placerad högre upp. En bom som ligger på marken, gärna någon decimeter utrullad, gör det lättare för en grön häst att "läsa av" hindret. För både häst och ryttare är det lättare att hoppa ett hinder med mer massa, ju glesare ett hinder är desto svårare. En 4-åring exemeplvis hoppar betydligt bättre äver en oxer än ett rättuppstående då ett rättuppstående ofast är glesare och det är lätt att hindret underskatts. Dåligt förklarat men hoppas ni fattar, haha.