Hur ofta i sportsammanhang, då syftar jag främst på hockey och fotboll, hör man inte att: "de förlorade men spelade egentligen mkt bättre än de som vann". 

 

Jag har alltid tyckt att detta uttryck låtit väldigt fånigt och töntigt. Vadå, om de nu var så mkt bättre borde de väl ändå ha vunnit?! 

Fast ju mer jag tänker på det så är det väldigt logiskt och jag har helt ändrat uppfattning kring detta uttryck. Ett uttryck som jag allt som oftast hör av de mer hockey och fotbollintresserade människor än mig själv. För att dra en parallell till ridsporten så blir det genast mkt lättare för min hjärna att förstå vad som menas.. ;) Då menar jag inte att man jämför sig med andras prestationer utan bara ser till sig själv och alltså jämför sig med sig själv. 

 

Ibland när man är iväg på tävling kanske man har en riktig 4-fels helg. En helg där känslan är fantastiskt bra och allt stämmer, bara det att en liten tåspets lyckas peta ner bommen genom att bara titta på den. Det kan kanske låta lite som en efterhandskonstruktion när du gjort fyra starter med 4 fel i samtliga men anser att känslan varit super och att hästen aldrig någonsin hoppat så bra. För vadå om den nu hoppat så bra borde väl alla starter varit felfria?! Men tyvärr tyvärr, så enkelt är det inte.. Och ju högre hindren är ju mindre är marginalerna och det ska inte mkt till för att ibland samla på sig en 4 eller kanske en 8-felare då du får ett följdfel på ett annat. 

 

Nästa helg är du felfri och placerad i samtliga starter men ridningen känns orytmiskt, hästen känns lite matt och oengagerad. Då ligger bommarna kvar trots någon liten "dutt" här och där. 

Här har jag världens bästa exempel från en klass jag och Picasso gjorde för herrans massa år sedan i Norrköping. Det var en 130 eller 135-klass med höga prispengar för att vara en helt vanlig klass, 5000kr till vinnaren. Utan att överdriva så tror jag vi var i alla bommar utan två på hela banan. Jag hann tänka hundra gånger om: "oj, låg den kvar, jag lägger honom lite mer utifrån på nästa så är vi nog inte i", "nahe, vi var i trots att jag lade honom lite större, på med lite mer skänkel, samla ihop, närmre avsprångspunkt" mm mm runt hela banan. När jag kom ut efter rundan sa mina kompisar att jag borde köpa en trisslott på vägen hem och jag kände detsamma. Jag nästan skämdes och bad om ursäkt när jag gick in på prisutdelningen som VINNARE. 

 

Trots att bommarna ligger allt lättare i skållorna så kan man ibland vara i "alla" hinder utan att det åker ner och i nästa klass rullar bommen ner trots att man inte trott man varit i den. Orättvist kan man tycka, men det är lika för alla och tillhör att ena helgen har jag tur och andra helgen är det din tur. 

 

Jag brukar alltid tycka att känslan är viktigast, och i längden är den det. Tycker jag iaf. Har du en bra känsla så ploppar nollorna plötsligt in trots att man upplevt att man varit inne i en period med lite väl mkt oflyt. 

Det jämnar ut sig i längden och jag har helt förstått innebörden i detta fotbolls och hockeyuttryck :)

 

Vi kom hem hela i vilket fall som helst och hästarna var nöjda och undrade om vi inte kunde hitta på något mer. 

Jag tycker ändå det är härligt att känna sådan livsglädje och energi i hästarna. De gör ju inte alltför många knop i hagarna såhär års så all energi ligger lagrad tills det är dags för ridning. Framförallt uppmuntrar sådant väder till att göra utlopp för sina känslor,  annat i ett instängt ridhus ;) 

Nedan kommer filmen på första dagens träning med Rossini. Han var ganska så pigg och på hugget och tyckte det var jättekul att träna och jag tycker han kändes väldigt bra hela passet. Mellan planken på långsidan varierade vi mellan 4 och 8 steg. När vi gick på 4 mellan de två första planken fick ja sitta upp och rida på 6 steg mellan det andra och tredje planket. Det var lite tufft första gången men sedan fick vi till det. Anna sa något i stil med; det är inte säkert att det blir rätt första gångerna, men man måste våga göra fel. Ibland är det inte säkert att det ens fungerar samma pass men då är det bara fortsätta träna. Hon har väldigt bra, positiv och enkel inställning tycker jag :)

 

Allt fångades inte på film men nedan kommer ett litet ihopklipp av olika delar från passet.

 

 

 

Dojan fick följa med i fredags och träna för Anna. Jag var rädd för att det skulle bli för tufft för henne att gå två dagar i rad så därför tog jag Merchan andra dagen istället. 

 

Dojan skötte sig helt strålande och Anna blev väldigt förtjust i henne. 

När jag kom in i ridhuset och såg en 5-studs och upphöjda kavaletti kom jag på att jag inte ridit något av detta på henne tidigare. Jag har hoppat många andra typer av serier men inte mer än 3-studs med ett galoppsprång till en oxer, bland annat. 

Vi började med att värma hästarna lite friare runt i ridhuset och red i samtliga gångarter innan vi började kräva något av hästarna, bara så att de kom igång. Därefter red vi över en kavaletti med tre bommar med ganska kort avstånd emellan för att bara några meter senare trava över nästa kavaletti med upphöjda bommar och längre avstånd. Vi vände sedan på steken och red kavalettiserierna åt andra hållet.

 

Vi höll oss mkt längs med hela ridhuset men även mkt jobb på volt. Egentligen var det bara vår egen fantasi som kunde sätta stopp för hur vi värmde hästarna. Det var mkt tempoväxlingar, rakriktning, flytta ut hästarna för innerskänkeln, rida dom mer på ytterhjälperna, ja egentligen allt du kan komma på. 

 

I galoppen arbetade vi sedan hästarna över tre plank längs med långsidan där vi skulle rida på olika antal steg emellan. På Dojan höll jag mig till 5 eller 6 steg medan av de äldre hästarna krävdes ett större register. Vi hoppade sedan hästarna på volt över ett räcke med bom före och efter. Dojan gjorde det väldigt bra men tyvärr filmades inte det. Det finns bara med när vi hoppar bana men då var hon lite mattare. 

Därefter hoppade vi studsen i båda riktningarna för att sedan sätta ihop allt till en bana.

 

Anna tyckte Dojan var en jättefin häst som var försiktig med mkt scoop. Hon sa att hon tror att hon kommer gå stora klasser i framtiden.

Jag tyckte såklart det var roligt att höra så fina ord om Dojan då jag själv tycker att hon är väldigt lovande och jag tror mkt på henne. Då är det extra kul att få höra det från en A-tränare som Anna som ser och har sett mkt hästar genom åren.

 

 

Anna-träningarna har gått jättebra med alla tre hästarna. Vi har dessutom lyckats fånga delar av passen på film, kors i taket! Jag tänkte därmed klippa ihop alla snuttar för att sedan publicera här på bloggen med ett lite mer utförligt inlägg till respektive häst. 

 

Jag har fått mycket beröm för min känsla och mitt sätt att presentera hindren och övningarna för på alla hästarna och hon gillade min ridning, vilket såklart var väldigt roligt att höra :) hon ville inte ändra på något speciellt utan gav mest tips och vi hade mkt lika tänk så hon tyckte jag ska fortsätta mitt arbete med hästarna som jag gör. Eftersom jag endast tränar för mamma vanligtvis så känns det såklart skönt att få bekräftat att det vi gör inte är helt åt pipan ;) 

 

Jag skulle absolut kunna lägga in en film på när jag rider markarbete på Qulan. Jag förstår vad du menar med att jag kan se lite yvig ut, och det på framförallt Qulan men även på Merchan. Dessa två hästar, eller framförallt Merchan är åt det lite hetare hållet och lite som en ponny vilket kanske gör att det ser studsigt och inte så städat ut. Qulan har enda sedan jag red in henne varit väldigt svår i munnen och har fortfarande en ganska "tråkig" mun. Jag försöker inte göra alltför stor affär utav det men jag vill verkligen bli mer lugn i handen på henne då jag tycker att det blir som i en ond cirkel och lite för mkt tjafs. Detta är såklart mer påtagligt när vi tävlar inomhus då hindren kommer snabbare. Min mamma, som tränar mig och mina hästar till största del, påpekar ofta att jag måste bli mer still och stabil i handen och inte gå före i sprången, vilket jag tycker att jag gör på Qulan och även lite på Merchan. Jag är alltså väldigt medveten om det och det är något jag jobbar att bli bättre på. När hästarna är mer "på" är det lätt att hänga med och själv upplevas "på", tycker jag iaf. 

 

Det är som så att jag gillar den typen av hästar som är mer åt ponnyhållet.Jag gillar hästar med attityd som kanske lägger en bakutspark mellan hindren, som inte går och biter sig i bringan och bara "gör allt enligt regelboken" om du förstår hur jag menar. Jag anser att min ridning ser annorlunda ut på t.ex. Dojan och Rossini som är en annan typ av häst. Jag försöker anpassa mig så mkt som möjligt efter hästen och inte stöpa alla likadant. Mina 5-åringar är väldigt olika mina nyblivna 8-åringar, Clara och Dojan har båda väldigt hög ridbarhet och när jag ser filmer på när jag rider dem rider jag ganska annorlunda mot på Qulan och Merchan. Grunden är såklart densamma men alla hästar är olika och ger lite olika förutsättningar för hur ens ridstil uppfattas utifrån.

På Merchan anser jag inte att jag får fel pga ridbarheten men däremot på Qulan. I just finalen på Flyinge så kommer inte nedslaget av den anledningen utan för att jag helt enkelt galopperar på för mkt på distansen. Jag försöker inte ens sätta tillbaka vilket jag borde ha gjort för att ha givit henne bättre förutsättningar att hoppa det hindret felfritt, en ryttartabbe av annan rang än dålig ridbarhet på hästen. 

Sedan kan jag rakt upp och ner säga att den tyska ridningen inte tilltalar mig alls. Jag föredrar lite lättare sits med friare hästar, Kevin Staut och Penelope Leprevost är två ryttare som jag tycker rider bra. Så att försöka hoppa in i det tyska facket är inget jag planerat utan jag tycker hästarna ska få fixa lite själva men det är klart att de ska vara reglerbara och lösgjorda vilket jag anser att mina hästar är. 

 

Jag har fakstiskt visat Qulan och Merchan för kunder vid några tillfällen och har ofta fått höra att de är väldigt lättridna på hinder. Det har varit kunder som varit och provridit hästar hos några av Sveriges bästa unghästutbildare och som tyckt att mina hästar varit lättare och mer okomplicerade att rida på hinder. Detta just för att jag inte krånglar till det så mkt. Jag försöker servera hindren bra för hästarna men hästarna är inte vana att bli styrda varenda galoppsprång fram till hindret utan får vara lite mer delaktiga vilket gör att det blivit lätt för den nya ryttaren att hoppa upp, då både Qulan och Merchan är vana att få ta lite eget "ansvar". 

Tack för att du gillar min blogg! :)

Merchan och Picasso har blivit ridna ute på fältet under förmiddagen. Jag har varit i ridhus så gott som varenda dag sedan snön kom, vissa dagar även i två vändor för att kunna rida 4 hästar under tak. Ett ridhus skulle vara väldigt uppskattat under denna årstid då det går åt VÄLDIGT mkt extra tid åt lastning, på och av med grejer, mockning av transport, koppla på och av transport, resa dit och hem (som är ca1,5 - 2mil enkel resa till de ridhusen jag brukar rida i). Jaja, det är synd och klaga men lite konstaterande av verkligheten är väl okej. 

 

Ikväll, eller kl 16,30 närmare bestämt ska Dojan träna för Anna E och sedan rider jag Rossini i gruppen efter. Jag hade även tänkt klippa Merchan idag då hon ska träna imorgon och har långa gethår på halsen och i huvudet. Tror faktiskt att jag bara klipper just halsen och huvudet då hon faktiskt är korthårig på övriga kroppen. Jag hoppas även att hennes gula färg försvinner någorlunda när jag får bort översta lagret med päls så jag slipper stå och tvätta henne hela natten ;)

 

Efter mycket strul, telefonsamtal och mailkontakt fram och tillbaka har jag äntligen fått filmerna på Qulan och Merchan från 7-årsfinalen på Flyinge. Därför tänkte jag bjuda på Qulans runda som jag inte ens visat film på från vår egen videokamera.

 

 

Det är lite torftigt på kommentarsfronten här numera. Besökarantalet har knappast blivit mindre men däremot kommentarerna så måste säga att det faktiskt skulle uppskattas med någon liten rad då och då ;)

 

I helgen ska jag träna för Anna Emanuelsson, fredag och lördag. Det ska bli väldigt roligt då jag endast tränat för henne vid ett tillfälle tidigare och då var mycket nöjd. Det är en tvådagarsträning så jag tänkte ta Dojan ena dagen och Merchan andra. Jag ska även rida Rossini två dagar :D Efteråt tänkte jag göra en utförligare redogörelse över träningen. Det kanske skulle uppskattas?!

 

Svar på två frågor jag fått:

 

Det är faktiskt som så att alla mina hästar är till salu så egentligen är inte Dojan mer till salu än någon annan. Däremot är jag väldigt delad i att sälja Dojan då jag älskar känslan i hennes språng. Jag lade mest ut Dojan på annons då jag anser att exempelvis Qulan eller Merchan är lättare att sälja via kontakter än på en annons. Clara är även hon till salu.

Jag vill absolut behålla en av Qulan eller Merchan då jag gärna vill ha en häst som jag kan rida lite högre klasser på. Det är egentligen nu som först, eller ja sedan förra året, som jag har kunnat börja hoppa 140-klasser med dom då de varit för unga tidigare. Eftersom jag utbildat både Qulan och Merchan till dessa klasser så skulle det såklart vara tråkigt att sälja när man precis börjat få utdelning för allt jobb man lagt ner.

 Men rent krasst så är alla hästar till salu till rätt pris.

 

Clara och Dojan har redan gjort tävlingsdebut för 2014 medan Qulan, Merchan och Rossini gör det nästa helg. Vid nästa helgs tävlingar ska de få hoppa varsin 130 och jag tänkte även åka till samma tävling och rida 1m och 110 på Dojan. 

Mer info om kartongen kommer när allt är helt klart :)

 

 

 

Qulan och Merchan har minst sagt bra anlag. Något som jag tycker är roligt och häftigt är att Merchans mamma och Qulans ena bror (samma mamma som Qulan) ägs av Athina Onassis och hennes man Alvaro Alfonso de Miranda.

 

Athina Onassis är mest känd som en av världens rikaste kvinnor och gift med den brasilianske hoppryttaren "Doda Miranda". Merchan är dessutom Quantinas enda avkomma. 

 

De har att brås på iaf.. ;)

 

Quantina (Merchans mamma)

 

 

Jac Potes (e Caretino - Qulans mamma)

 

på kvällen åkte jag och hopptränade med Dojan på samma ställe och hon hoppade helt otroligt fint. Jag har nog aldrig någonsin haft en så lättriden häst på hinder. 

Clipmyhorse filmade 7-årsfinalen på Flyinge som jag red med Qulan och Merchan så det var väldigt roligt att se rundorna med sådan proffsfilmning, som på TV liksom haha. Och med en engelsktalande kommentator och hela baletten ;) därför beslutade jag mig för att köpa båda hästarnas ritter för det är ju faktiskt väldigt stor skillnad från mammas filmning med vår kamera. Men.. Klart att det inte skulle fungera så enkelt som jag trodde.. Hela bilden är nämligen helt grå när jag ska kolla på mina köpta filmer men ljudet är helt i sin ordning så jag hör hela ritten. Åååhhh jag blir då trött!!!!! 

Jag har mailat dom och hoppas de kan lösa det. Min engelska är totalt värdelös men på mail tror jag de förstår mig ;) man kunde ringa om man hade tekniska problem vid köp av film men det känns inte som något allternativ, inte i första hand iaf. 

När filmerna fungerar som dom ska tänkte jag visa dom här :) kom på att jag inte ens lagt ut Qulans runda från vår egen kamera. 

Clara i 1m igår.

Tack Lydia för bilderna :)

 

Idag har årets första tävling gått av stapeln för min del. Mina yngsta stjärnor fick axla manteln i yrande snö och för många minusgrader. 

 

Clara har aldrig tävlat tidigare, inte ens varit iväg på någon Pay & jump men hon skötte sig alldeles strålande. Vi var felfria i 90cm och efteranmälde då till 1m där vi fick ett nedslag. Hon kändes lite mattare i denna klass vilket är förståeligt då det är mkt nya intryck att ta in såhär i början av livet som tävlingshäst.

 

Vi beslutade att åka hem och byta häst till Dojan och anmälde då henne till en 110. Vi har endast 5km till denna tävling så vi kunde lika gärna passa på när vi ändå var i farten ;) 

Detta var alltså Dojans första inomhustävling då hon har endast hoppat bana inomhus vid ett tillfälle tidigare (på P&J:en i måndags då vi hoppade 90cm). Kanske inte helt optimalt att gå direkt in i 110-debuten utan att ha varit inne och hoppat en klass innan :p

 

Men Dojan skötte sig jättebra och hoppade väldigt fint! Vi fick ett "stopp" på ettan då jag inte hade henne förberedd på att vi skulle hoppa, så det var helt mitt fel. Sedan rev vi bakbommen på en oxer som stod väldigt tajt mot väggen så hon ville landa lite för tidigt. 

 

Jag är oerhört glad över att ha två så fina och lovande nyblivna 5-åringar i stallet och det känns väldigt bra inför framtiden :) Det är dessutom två hästar som är otroligt personliga och bra i psyket och som jag tycker är roliga att rida varje dag.

Fina bebishästar!

 

Vintern

 

rundan från måndagens P&J. 

 

Ibland får jag frågor som; 

Varför har du bara ridit 145 på Qulan och inte på Merchan?

Varför försökte du inte kvala Merchan till Falsterbo?

Varför Merchan exempelvis gått en lägre klass än Qulan?

etc etc

 

För att göra detta enkelt börjar jag med att lägga in två bilder på respektive hästs reultat som 4-åringar:

 

 

 

Clara ska tävlingsdebutera i helgen är tanken och helgen efter det är det P&J igen, på samma ställe som idag så åker nog dit med Dojan. 

Merchan har idag hoppat för första gången sedan tävlingssäsongens slut, och om hon tyckte det var kul.. :

Man måste skicka in bilder på de olika delarna i passet när man ska lösa licens till en importerad häst. Här har vi Claras stam i fyra led. 

Om det är någon som letar efter en jättefin häst så har jag lagt ut Dojan till försäljning.. Dojan är en av de mest lovande hästar jag någonsin suttit på och känslan i hennes språng går inte att beskriva. Jag kommer säkert ångra mig tusen gånger om, om jag säljer henne.. Tyvärr så kostar den här sporten väldigt mycket och en försäljning av en av mina hästar skulle göra att jag får in ett kapital att använda till tävlingar, träningar bla. Jag är verkligen delad i mitt beslut att ha henne officiellt till salu men alla mina hästar är till salu till rätt pris. Sådan är denna bransch.. :/

 

Detta är vad som står:

 

Jag tänkte göra en mindre årsresumé av det gångna året. 

2012 avslutades på värsta tänkbara sätt och 2013 började lika hemskt. Agnes blev sjuk i hjärnhinneinflammation den 10 december 2012 och somnade in den 18 januari. Att bli ifråntaget livet som 18-åring ska inte kunna hända och det är inget som borde vara möjligt när hela livet är framför en. 

I ett sådant skede är inte det första man tänker på vilka mål som ska sättas upp för ens hästar. Inget annat spelar någon roll..

Jag valde ändå att gör min första tävling redan i mitten på februari då hästarna har fått mig att må bra i sorgearbetet och saknaden av Agnes. Trots ett ledband som var av, så jag fick tävla med gips på underarmen och ner över handen, så kom jag till start med fem hästar. Jag valde att rida Picasso i en 120-klass trots att jag inte hoppat honom sedan 2009 och vi vann den klassen. Jag tror Agnes såg till det och det var en känslomässig start att tävla Agnes och min favorithäst.