Att köpa häst verkar ständigt vara ett aktuellt ämne. Vilken hästtidning man än öppnar så tycker jag att det alltid finns någon artikel om just hästköp och vad man ska tänka och inte tänka på vid val av häst. Trots hundratals rådgivningar hit och dit tycker jag att man ska gå på magkänsla och göra någorlunda klart för sig vad det är för typ av häst man tänkt köpa. Att ha ett maxtak på vad man kan tänka sig att betala är en bra grund. Sedan är det bra att ställa frågan vad man ska ha hästen till? Därefter kan man börja fundera över ålder, utbildningsnivå, storlek, och därefter ställa sig frågan om det är möjligt att hitta sin drömhäst för det maxpris man satt.

 

När jag/vi köper häst har vi som "policy" att vi måste ha råd att förlora pengarna som hästen kostar i inköp. Jag tror att många köper en för dyr häst än vad man egentligen kanske har råd med. Eller råd och råd, det känns alldeles för mkt i plånboken om hästen inte skulle fungera som man tänkt eller hoppats - och då börjas det letas fel. Om hästen skulle gå och skada sig hastigt och lustigt i hagen går världen under hos ägarna, eller om man mot förmodan skulle bli tvungen att ta bort sin häst för att den brytit benet i hagen. 

 

Att köpa en häst är inte som att köpa en jacka. Köper du en dyr Peak Performance-jacka har du "förväntningar", alltså högre krav vad gäller kvalitet i sömmar, dragkedjor och i tyget än om du köper en på Ullared. Skulle en söm spricka efter en kort tids användande går du tillbaka och reklamerar jackan. Du kan hänga in jackan i garderoben några månader eller år och den är fortfarande lika snygg (sålänge du inte bytt smak;) ) som när du hängde in den och den är vare sig bättre eller sämre. Annat är det med en häst. Om jag så köper en häst som gått 140-hoppning med tidigare ryttare så finns det ingen garanti på att den hästen kommer leva upp till de förväntningar jag har, som de förväntningar jag hade på min dyra jacka. Kanske passar inte kemin mellan mig och hästen? Kanske är mitt upplägg av träning, nytt underlag, ny utrustning, nya tränare, annat foder, helt annorlunda mot tidigare ryttares så hästen får en inflammation i en led. Då är det inte bara att reklamera, enligt mig iaf. 

 

Eftersom vi har en rätt stram budget när vi köper häst, i förhållande till de krav och förhoppningar vi har, så kanske man inte kan få allt man drömt om. Storleken på hästen kanske inte är vad man tänkt, inte åldern, inte vad den har gjort sedan tidigare.

När vi köpte Qulan till exempel så letade vi lite smått efter en 3-åring. Qulan hittades, och hennes stam uppfyllde alla krav man kan önska.

(Stammen är det enda som är ett krav som jag helst av allt inte vill rucka på.. Det spelar inte så stor roll vad det är för pappa och morfar men det måste vara meriterat, helst på mödernet. Sen om hästen är efter den eller den spelar ingen roll för alla hingstar är väl mer eller mindre bra?! Stoet däremot har inga krav på sig, därför vill vi helst veta att det är bra presterat även där och inte bara på pappret med hingstarnas namn.)

Qulan var egentligen i minsta laget, endast 160cm då. Hade hon varit större hade även prislappen varit det. 

Dojan inhandlades förra sommaren, som oinriden 3-åring. Helst av allt hade jag velat ha en 4-åring i det läget men då hade hon (som inriden, hoppad lite uppsutten 4-åring) varit betydligt dyrare. Samma sak med Merchan och Clara som båda inte legat i fas. 

Om en häst inte blir vad man tänkt eller hoppats, eller det kanske är en jättefin häst men som helt enkelt inte passar med mig i kemin, så är målet vid ett inköp att hästen ska kunna säljas för samma peng. 

 

Alla hästarna är ridna för dagen. Häromdagen var det fruset i marken, men både igår och idag har det varit perfekt underlag på ridbanorna. Vilken lycka! Varje år blir jag lika frustrerad när det börjar frysa på i marken och undrar hur jag gjort de tidigare vintrarna..?! Ett ridhus skulle sitta fint kan jag känna, det får stå högst upp på årets julklappslista (liksom de senaste 10 åren ;) ). I vilket fall som helst är jag glad för varje extra dag som går utan en gnutta snö på marken eller att termometern är under noll-sträcket.. :)

 

Det var endast en felfri i denna klass så vår runda med ett nedslag räckte till en 2a-placering :) 

 

 

 

Merchan kom hem till oss i början av november 2011. Vi hade aldrig sett henne tidigare utan vi bestämde oss på ca 30 minuter, efter ett telefonsamtal, att vi skulle ner till Småland och hämta henne. Merchan var tänkt som en häst till Agnes då jag redan hade tillräckligt många och det var till Agnes vi letade häst. Lilla Mercedesen hade gjort ett fåtal starter i 90cm innan hon kom till oss men utan några märkvärdiga resultat. Agnes började tävla henne och gjorde några starter tom 110 under hösten. Vi ägde henne inte vid det här laget utan hon ägdes fortfarande av sin uppfödare. Agnes kände efter ett tag att Merchan inte var en häst för henne trots att det gick bra för dom tillsammans. Vi hade då ett problem.. vem som skulle få vara förare till henne?! Jag ville inte ha henne och inte Agnes heller.. Mamma älskade hästen och det gjorde vi andra också, men jag ville inte ha ytterligare en och framförallt inte den typen av häst. Jag ansåg att jag hellre köpte typ en 4-åring istället för en häst som skulle bli 6år. Vi försökte då få lite olika kompisar till oss att köpa henne då vi tyckte hon var väldigt trevlig och fin. Men vi fick höra: "Vill inte ni ha henne så vill inte vi det heller."

Så mamma lyckades till slut övertala mig att börja rida henne. Agnes har aldrig velat ha fler än två hästar och då är det såklart mer noga att man känner att hästen passar en till hundra procent. Jag har alltid velat ha väldigt många hästar så jag tänkte att, okej jag kan ge henne en chans.

Det ångrar jag inte en dag! Vi gjorde vår första tävling tillsammans i februari förra året, 1m och 110cm. Efter det köpte vi henne i april/maj.

 

Det var himla tur att jag lyckades övertalas av mamma!! Merchan är nämligen världens snällaste och mest ödmjuka häst. Hon vill alltid göra rätt och är otroligt ambitiös. Innan hon kom till oss var hon rätt missförstådd vid hoppningen och hade inget större självförtroende. Nu tycker hon att hon är världens bästa häst och jag har jättestort förtroende för henne och hon för mig. Vi fick varandra, vi gillar varandra och hon gör allt för mig! Det är något speciellt med Merchan som inte går att sätta fingret på, jag är väldigt förtjust i henne och jag tror hon märker det <3

 

 

Agnes och Merchans första tävling, november 2011

 

 

Merchan debut 120cm, februari 2012

 

 

 

Grundomgången och omhoppningen är ihopklippta och kommer direkt efter varandra.

 

 

Ska jag ner till Vetlanda på clinic med Jens Fredricson! :D

 

Det ska bli väldigt roligt och spännande då jag alltid sagt att jag någon gång skulle vilja prova träna för honom.

Så jag kan ju börja med en clinic.. ;)

 

Igår gick Agnes klass av stapeln. Det var en dag med strålande solsken, massvis av duktiga och meriterade ekipage, fullsatt läktare och en härlig och underbar stämning trots mkt känslor inblandade. 

 

Klassen blev väldigt spännande då 25 ekipage gick till omhoppning och det var 22 placerade. Vann klassen gjorde Johanna Jonsson på hästen Janne. Johanna, även kallad Jojjo är en vän till mig och våra familjer känner varandra, så det var extra kul att segern hamnade hos henne. Jojjo och Agnes har ätit en och annan Marabou-choklad hemma i vår TV-soffa så jag är säker på att Agnes är väldigt nöjd med vem som red hem segern i hennes klass.

 

Klassen var en A.1.A och jag lyckades gå till omhoppning med Rossini och Merchan. Båda hästarna hade tider som hade räckt till seger, men om inte om fanns.. ;) Merchan och jag gick dessutom ut allra sist i omhoppningen och jag ville inte gå in och rida för en säker nolla. Därför vände jag upp lite tajt på ett plank så vi hamnade aningens nära och rev, men som min tvillingsyster Ebba sa: Om det var någon förutom Julia som skulle vinna så var det Jojjo :) 

 

Grattis Jojjo till segern och tusen tusen tack till alla fantastiska funtionärer som hjälpte till under Agnes klass, till alla ekipage som gjorde denna klass otroligt spännande, till alla sponsorer och andra privatpersoner som bidragit och på så sätt gjort denna klass möjlig, ni är bäst! <3

 

Picasso och Qulan har blivit klippta idag. Picasso från topp till tå, inte ett strå kvar på kroppen. Tog ingen bild på honom men han blev riktigt snygg. Qulan, ja hon blev väl.. fin. Tog en efter-bild på henne som ni kan se nedan. 

 

För övrigt så har jag banhoppningstränat mina 4-åringar idag. Och det tidigare inlägget att tyda så kan ni förstå att Dojan hoppade fint, hon är fantastisk att sitta på! Clara var också duktig och hoppade många riktigt fina språng. Hon saknar fortfarande mkt styrka och är ungefär som Dojan var i våras styrkemässigt. Men hon har så lätt för sig och är noggrann och hoppade en bana på ca 90-1m. Ska bli väldigt roligt att ha dessa flickor nästa år som 5-åringar! :)

 

På söndag ska jag tävla Agnes klass. Det blir årets sista start för Qulan och Merchan som sedan ska få en liten ledighet. Det är dom värda!

 

 

Dojan är en häst i hästväg.. <3

 

 

 

På söndag arrangeras min kära lillasysters minnesklass, en nationell 130-hoppning. Klassen har blivit full och har alltså 100 starter. 

 

Inte nog med att premierna är höga, där vinnaren får 10,000kr, utan samtliga placerade får mycket fina hederspriser. Hästskötaren till vinnande hästen får en HV Polo-groomväska och första ekipaget utanför placering får ett Antarés-träns(!!!) , bara för att nämna några av de fina priserna. Det kommer även vara en betäckning med hingsten Canterbury 1226  som lottas ut bland de deltagande stona. Även de som inte är placerade kommer få pris, då ekipaget som kommer på plats 33 får en cupcake-maskin och den som kommer på plats 45 får en chokladfontän. Hederspriserna är märkesvaror från bl.a. Sprenger, Antarés, Dyón, Trust, Esperado, Schockemöhle mm. Smycken och hudvårdsprodukter kommer också ges till de placerade. 

 

Alla ekipage som deltar får en goodiebag påväg ut från banan.

 

Tusen tack till alla företag och privatpersoner som vill vara med och bidra <3

 

Merchan hoppade jättefint även igår i en 135-klass. Rev ett vitt plank annars var hon jättefin! :) 

Hon har hoppat väldigt runda fina språng i helgen och det känns som att hon öppnat upp bättre i bak än vad hon brukar. Hennes språng utvecklas hela tiden och det är bra för henne att åka på meeting och på så sätt på in fler rundor i kroppen och bygga på rutinkontot ytterligare. Men nu blir det till att träna på att hoppa plank eftersom jag rivit det i två klasser.. ;)

 

Rossini och jag kom med i gårdagens final: Flyinge Grand Prix. Efter två knackiga kval beslutade jag och Linda att vi skulle starta för att det kunde vara bra att få hoppa ytterligare en 150 då det finns rätt få att hitta. 

 

Eftersom vi endast ridit två 150 innan denna tävling hade vi inga större "krav" eller förhoppningar inför denna klass. Kanske var det bra, för jag och Rossini går in och gör vår livs runda och får ett ynka nedslag på allra sista hindret. Observera att det endast var 3 felfria i grundomgången av 23 starter och då var det många väldigt välmeriterade ekipage som var med. Just när jag hade rivit så kändes det såklart lite surt (eftersom det var sista hindret, hade kännts bättre att riva på mitten av banan;) ) samtidigt som jag var överlycklig över vår prestation! :D

 

Detta är den allra största klass som både jag och Rossini någonsin ridit och det var väldigt roligt att vi kunde gå in och prestera så bra. 

 

Merchan har gått en 140 idag och rent språngmässigt var detta en av hennes bästa rundor. Tyvärr rev vi näst sista och sista hindret. Första nedslaget kom på B-hindret i en tvåkombination där jag faktiskt tycker vi kom bra in. Tror hon tittade lite på det som var under B för hon backade av för mkt så vi rev. Att sista hindrets planka föll kom som ett följdfel då jag fick lägga in ett extra steg. 

Just nu sitter vi på läktaren och äter godis i väntan på SRT-finalen.

Men Merchan som den superwoman hon är gör allt för att klara hindret men det finns inte någon möjlighet för henne. Hon är bäst! <3

Det finns väl ingen vid det här laget som inte läser Arnold Assarsson eller Elin Janssons blogg? 

Jag är i vilket fall som helst en trogen läsare av de bådas bloggar då jag tycker de skriver mycket intressanta saker. Båda verkar vara rakt på sak med vad de tycker- och det gillar jag.

 

Det senaste ämnet Arnold skrev om var framhoppningar.. Och jag kan inte annat än hålla med om att framhoppningar, men även framridningen, är ett av de mest kaotiska ställen (inte vid alla tillfällen) du kan befinna dig på en helgdag. Som mest kaotiskt upplever jag som ryttare att det är på de lokala tävlingarna, i de lägsta klasserna. 

 

Alla ryttare måste börja någonstans och lära sig själva tävlingsbiten men det jag blir mörkrädd för är hästkunskapen.. Det verkar som att få ryttare kan läsa av hur en häst är och vad den kommer att göra inom loppet av en tiondels sekund. Hästar är flockdjur, det är djur på flera hundra kilo och det kan bli rent ut sagt livsfarligt om vi inte kan läsa av våra hästar. Självklart kan det hända olyckor ändå.. 

 

Sist jag var och tävlade med Dojan och red henne på framridningen kommer det ett flertal ryttare i full galopp snett bakifrån, rakt bakifrån, ja från alla håll och kanter trots att jag har en stor röd rosett i rumpan som i princip skriker: VARNING! Jag har denna röda rosett då Dojan på 4 år tycker det är obehagligt med andra hästar som springer som myrslokar rakt upp i rumpan på henne. Dojan är en väldigt snäll häst men hon är endast 4 år och är inte jättebekväm i sådana situationer (det är faktiskt inte många av mina hästar som är det). Hon tycker även att det är lite äckligt när jag skrittar en bit innanför spåret och det kommer en häst där ryttaren prompt ska göra sin tempoväxling, smackandes i galopp mellan mig och staketet.

Jag vill att tävlingsbiten ska vara en behaglig och positiv upplevelse för henne och då krävs att vi tar hänsyn och kan läsa av att: Där är en unghäst, jag kanske ska ta det lite försiktigt förbi om den inte är så rutinerad. Att man märker om en häst är lite spänd och inte bara tänker att nu j*klar ska jag köra fullt ös runt, runt för att väcka min döda häst.

 

Just det scenariot som hände mig och Dojan är väldigt likt en händelse Elin Jansson skrev om. Enda skillnaden är att jag inte blev påriden från sidan plus att det inte gick så illa att jag ramlade av ;p 

Ett utdrag från hennes blogg:

 

Framhoppning i ett varv skulle nog göra detta kaos mer organiserat då man åtminstone inte kan krocka eller bli ihjälriden från sidan av någon. Förhoppningsvis skulle detta kaos bli lugnare då du har mindre valmöjligheter och endast kan rida i ena varvet. Framridningen och framhoppningen är till för att värma upp sin häst, inte för att träna den :)

 

 

Bloggen har gapat tom några dagar nu. Jag har varit och shoppat på Ullared i dagarna två , måndag och tisdag. Nej vi shoppade inte upp hela varuhuset - men halva. Det blev därmed sen ridning i strålkastarljus på tisdagskvällen. Imorgon och resten av helgen är det tävling med Rossini och Merchan. Mina 4-åringar och Qulan får därmed tre dagars ledighet men det är de värda efter dagens hoppning här hemma. 

 

 

 

Jag är väldigt nöjd med min och Rossinis utveckling. Då menar jag vår utveckling tillsammans som ekipage. 

 

Jag började tävla Rossini i slutet av april i år, han hade då gått 140 med sin ägare och jag visste att det var en häst som kunde. Han är välriden och kan allt på marken och att han kunde hoppa 140 på ett lätt sätt visste både jag och Linda, hans ägare. Att jag tävlat tom 145 tidigare och också "kan min sak" visste både jag och Linda också. Sen är det en annan sak att vi tillsammans ska kunna prestera. 

Eftersom jag inte rider honom till vardags heller så är det såklart lite svårare. Linda köpte Rossini som 3-åring och han är nu 13 år, under den här tiden är det bara hon som ridit och tävlat honom. Att byta ryttare efter 10 år är såklart också en omställning för hästen. 

Vi är ett sådant bra team tillsammans (jag, mamma och Linda) så det fungerar bättre än vad vi vågat hoppats på! Att Linda dessutom är delaktig i mina andra hästars utveckling och prestationer tycker jag är väldigt roligt. Vi gläds tillsammans, funderar ut olika lösningar tillsammans och lägger upp tävlingsplanering och allt tillsammans. 

Delad glädje är dubbel glädje! :)

 

Jag är oerhört glad och tacksam att jag fått förtroendet att tävla en så fin häst! Han är en stor tillgång för mig, bästa, lilla Rossen <3