Jag har tidigare inte förstått mig på de som sagt att det är mkt bättre med minusgrader och fruset i marken under vinterhalvåret då det är så lerigt i hagarna. 

Vi har sandmark hemma hos oss vilket innebär att det aldrig är lerigt, det kan vara lite upptrampat precis vid ingången i hagen (på sin höjd). NU förstår jag vad ni andra pratar om.. för herregud!! Efter två steg på gårdagens parkering hade du stora styltor under fötterna och det var ordagrant snorhalt! Inte nog med det, leran fastnade överallt. Försökte du borsta bort den under sulan på stöveln när du pallrat dig upp på hästen så var den istället på handskarna, på borsten, den hade skvätt på hästen, den var i ansiktet, den var överallt! När den nu stelnat sitter den som betong, totalt fastmonterad.

Så från och med nu har jag förståelse för er som gnäller på leriga hagar! Betydligt mer förståelse!

Enda fördelen var att jag valde att ta mina nya ridstövlar igår som jag knappt använt då jag tyckt de varit så obekväma och stela. Därför har jag istället haft mina 4 år gamla stövlar som knappt hänger ihop på samtliga tävlingar under året. Mina nya har alltså stått på lagring hemma sedan januari. 

Men från och med igår mina vänner så är mina nya stövlar inkörda på riktigt, tjohoo! Inte stela och nya längre efter denna lerinpackning ;)

Här är gårdagens 130-runda tillsammans med Wipper, f 2003 e Lupicor. 

Jag gillar honom skarpt! :)

 

Även idag var det dags för tävling, Mantorp var destionationen vilket det var även igår. Det är så himla skönt och smidigt när tävlingen är 10minuters bilfärd hemifrån. Tänk om fler tävlingar vore det ;)

 

Jag tävlade en ny häst idag, jag äger den inte själv. Jag har suttit på honom 4 gånger tidigare så jag är väldigt nöjd med dagens resultat. Vi inledde med ett nedslag i 120, inte så mkt att säga något om. Vi beslutade då att efteranmäla till 130 och här hoppade han fantastiskt fint med ett nedslag in i en kombination! Han har inte gått 130 på ca 1,5 år så det var en superdebut för oss som ekipage tycker jag :)

 

Qulan kändes jättefin i 130n. I svängen mellan näst sista och sista hindret halkar hon till väldigt grovt och sätter sig på rumpan. Jag blev helt paff och hon också, lite småläskigt faktiskt men som tur var pallrade vi oss iordning. Tyvärr hamnade vi helt ur rytm så rev sista hindret som kom ganska direkt ur sväng. 

Jag blir lite nojig när en sådan sak händer med just henne. Hon hade ju en skada på korsbandet förra året så jag vill så gärna att allt blir rätt med henne nu när hon är tillbaka igen. Hon fick ett minisår på ena bakkotan men jag hoppas inte hon sträckte till sig eller något..

 

Rossini fick även han gå en 130. Han hoppade bra och var felfri med en 4:e placering som resultat. De senaste tävlingarna har vi hoppat lite lägre klasser vilket jag tror varit bra för oss båda. Jag tror det kan vara skönt för honom att inte hela tiden gå på maxhöjd och behöva ta i, utan gå en lättare klass däremellan. 

 

Då han kändes bra så efteranmälde vi 110, alltså debut igen. Och här, ja redan på framhoppningen var han över hinderstöden och vände. Väl inne på banan hoppade han fantastiskt fint med 0+4fel, även här ett identiskt nedslag som i 1meter. 

Sprången håller riktigt hög klass så nu är det bara styrservon och bromsen vi behöver finlira på, gasen funkar dock bra ;) 

Fina lilla Gråis!

I söndags var jag och tävlade i Askersund med Carito. En otroligt välarrangerad tävling, suerfint ridhus och bra organisation. För min syster Ebba som går med rollator så var det bara att gå direkt in i den rymliga cafeterian, inga trappor någonstans utan lätt att ta sig fram. Ridhuset som tävlingen gick i är 25 meter brett och väldigt ljust och rymligt, underlaget var jättebra och hinderparken likaså.

 

Framhoppning och framridning skedde utomhus då det bara finns ett ridhus. Det var stora skyltar att framridning var i höger varv och framhoppning i vänster (jättebra).

Jag var första start för dagen, en 80cm. När vi kom dit klockan 8 på morgonen körde traktorn på både framridning och framhoppning och höll på för fullt med att harva/sladda. Det hade varit runt 5 minusgrader på natten så de jobbade på att få underlaget så bra som möjligt. Med tanke på den låga temperatur som varit under natten så var det såklart käle kvar i marken vilket innebar att det var hårt undertill och va 3-5cm mjukt ovanpå. Däremot så var det helt slätt och fint undertill då de preparerat noga redan dagen innan och under hela morgonen. 

 

Men SJÄLVKLART var det några som skulle klaga;

Det är alldeles för hårt för att hoppa fram här, kan vi inte skjuta upp starten eller att man får hoppa något/några språng inne i ridhuset innan man startar...

 

Ärligt talat! Det handlar om 80cm, inte 150-hoppning. Min häst har aldrig tävlat högre än 90cm så detta var hans "maxhöjd" för tävling. Men för att hoppa dessa höjder så behövs inte fler än ca 6 språng på framhoppningen och jag tror inte hästen dör av att hoppa på ett underlag som inte är helt hundra. Hur gör du i hagen om hästen springer och hoppar runt när det är hårt ute?! Jag lovar att det är tio tusen gånger värre!

 

Jag kan tycka det är skillnad om man märker att arrangören inte gjort sitt yttersta men Askersund hade verkligen lagt ner sin själ i alltifran hembakade kakor i caffis, välbygda banor, skyltar och anvisningar mm. Vad finns det då att klaga på? Jag beundrar dessa klubba och människor som sliter för att det ska finnas väorganiserade tävlingar till oss ryttare. All cred till Er och heja Askersund, jag kommer gärna tilbaka!

 

 

Igår var det tävlingsdebut med min nya lilla polle, Carito. Han fick gå 80 och 90cm och var felfri i båda. Han skötte sig exemplariskt på tävlingsplatsen och han lastar sig själv och är allmänt smidig att ha att göra med. Sedan hoppar han dessutom väldigt spänstigt (vilket kanske inte syns så väl på filmen).

 

Båda hästarna hoppade jättefint! Rossini var felfri och slutade 2:a i 125, han kändes väldigt bra. Qulan hade jag 4+0fel (det var en klass med totalfel). Nedslaget var helt mitt fel! Det var till och med så jag tänkte; fasen om jag river nu! Jag lade mig aldeles för mkt fram på halsen vilket gjorde att språnget blev för snabbt. Jag måste vänta ut hennes språng för då tar hon mer tid på sig i luften och risken för nedslag minskar! Qulans resultat räckte ändå till placering då det var väldigt få nollor! 

I 130 hade jag varsitt nedslag med båda. Det var en A.0 så nedslagen berodde på att jag vände för tajt på ett räcke med Qulan och Rossini rev en bakbom på en oxer vilket också berodde på att jag tänkte lika för mkt vändning i språnget. 

Rider dag ut och dag in för tillfället. Har just nu 8 hästar i stallet plus Danny som jag rider ca 4 dagar/vecka, sedan Rossini som jag rider en dag/vecka och så ytterligare en häst som jag ska tävla. 11 hästar alltså och träningar på det men jag älskar det! :) Tur att jag har min mamma som hjälper till med markservicen och alltid är med när jag hoppar hästarna och är med mkt vid all annan ridning också.

Vädret just nu är helt fantastiskt så motivationen kan inte vara mer än på topp. 

 

Till en helt annan grej, jag stör ihjäl mig på min ljusgrå text. Måste be någon med bättre dataskills att ändra typsnittet och färgen på texten. 

 

En av Qulans rundor från Lund. Hon är verkligen snabb av sin natur, denna runda räckte till en 5:e placering av 100 starter. 

 

enda problemet är att jag har en häst mer än antalet boxplatser så jag har fått hysa in en av mina i grannens stall. 

Det ska bli spännande att se vad det blir av henne, hon är rätt grön men har en härlig inställning. Inte varje dag jag köper häst nästgårds, jag brukar ju "alltid" köpa hästarna osedda från Tyskland och nu senast England (Räkan). Men smidigt när hästen bara står några mil bort och roligt för hennes gamla ägare (som haft henne sedan föl) att kunna följa henne på nära håll. 

Två veckor har gått sedan det kom fyra nya hästar till stallet. Tre av dessa är utbildningshästar men en av dom är faktiskt min :)

Han heter Carito, född 2008 e. Carland - Magini. 

En liten spänstig häst som det ska bli roligt att fortsätta jobba med.

 

Jag har skrivit om det innan och skriver om det igen.. Banbyggnad!

 

Förra helgen var jag nere i Lund och tävlade, Jonas Holmberg byggde banorna. Jonas behöver väl ingen närmare beskrivning men han är iaf orförande i banbyggarnämnden bl.a. 

Vid en första överblick över banorna när vi kom så tyckte jag de såg väldigt lätta ut. Inte jättemkt distanser, ganska snälla oxrar (inte överparallella), kombinationen stod exempelvis snett igenom och inte relaterat till något annat hinder och så dessa markbommar!! Jag älskar markbommar och tycker att det borde vara markbommar på alla hinder på lokal nivå upp till 110cm så länge inte hindret har någon utfyllnad som står i framkant. Jag tror det skulle gynna både hästar och ryttare och på lite lägre nivå där det ofta är antingen orutinerade hästar eller ryttare i de lite lättare klasserna.

Dessa markbommar fanns på i princip varenda hinder i avdelning B och låg kvar på vissa av hindren i avdelning A, exempelvis i trekombinationen (och då pratar vi ändå 120 och 130-klasser). Trekombinationen som var i ena 130n hade stigsprång som A-hinder och var schysst placerad, ja alla banor var väldigt trevliga att rida. Men det jag vill komma till, det blev och blir utslag ändå. 

Det behöver alltså inte var "onödiga" svårigheter för att få utslag så länge banbyggaren vet vad han/hon sysslar med. 

 

För att klargöra för er som inte är så insatta, exempelvis mormor som jag vet läser ;) så har en yngre häst svårt att bedömma hur högt ett hinder är om marklinjen (nedersta bommen) är placerad högre upp. En bom som ligger på marken, gärna någon decimeter utrullad, gör det lättare för en grön häst att "läsa av" hindret. För både häst och ryttare är det lättare att hoppa ett hinder med mer massa, ju glesare ett hinder är desto svårare. En 4-åring exemeplvis hoppar betydligt bättre äver en oxer än ett rättuppstående då ett rättuppstående ofast är glesare och det är lätt att hindret underskatts. Dåligt förklarat men hoppas ni fattar, haha.

 

Qulan var felfri i 130 och slutade 5:a i en klass med 99 starter. Jag tyckte inte jag red särskilt fort så jag trodde inte att det skulle räcka så långt. Hon har väldigt vägvinnande galopp och har alltid ett sug framåt vilket gör henne lättriden på hinder och enkel att rida snabbt på. Just nu känns hon som en missil inne på banan så det är bara att hänga med ;) 

Rossini var jättefin i 140n! Tyvärr rev JAG ettan.. Alltid ryttarfel när ettan rivs enligt mig, borde kanske tagit ytterligare ett sista språng på framhoppningen på räcket då ettan var just ett räcke. Övriga banan kändes klockren och han var väldigt spänstig och fin! Jag hade bytt bett inför helgen och jag tykckte det var mkt lättare att hålla en jämn rytm på det än tidigare bett. 

Tidigare har jag alltid ridit på tredelat bett men han blir lätt lite dragig. Han är alltid lätt att sätta tillbaka men det är svårt att ha en jämn galopp framåt. Nu red jag på ett kombinationsbett från Trust som han kändes väldigt tillfreds på. När jag satte tillbaka hade jag fortfarande ett sug på bettet och han blev inte tom, glapp och dragig i munnen utan jag kunde möta upp med skänkeln och få honom fram till bettet på ett annat sätt vilket gör det tusen gånger lättare att komma till bra ridning på hinder. 

En bra helg helt enkelt med fyra av fem felfria rundor.

Qulan i 120 och 130 och Rossini i 130. Lyckan att ha Qulan tillbaka på tävlingsbanan efter 1 år är obeskrivlig!! :D 

Idag har jag dessutom hoppat en jättefin häst under eftermiddagen, verkligen en sådan typ av häst som jag gillar!! :) de andra hästarna har också jobbat på fint och är väldigt ambitiösa. 

Inspirationen är på topp med andra ord och i helgen är det tävling :D

På återseende

Jag köper sällan ridbyxor mer än vid sådana här tillfällen då jag tycker det är onödigt att ha ridbyxor för tusentals kronor. Vita ridbyxor blir ju fula nästintill direkt och de jag har till vardags blir ju skitiga och dana då det mockas, rids i spöregn, dammar mm. 

Det paret längst till höger köptes på Börjes för 300k. De andra tre införskaffades hos någon dansk som bara sålde ridbyxor av alla dess former, dessa tre var väldigt lika Animo och kostade 400kr/st. Alla fyra hade sådan silikon-knäskoning. Riktiga kap enligt mig ;)

Det var svårt att göra dem rättvisa på bild både till färg och utseende men jag orkade inte modella, hehe ;)

Dessa beiga ovan tror jag kommer bli riktigt snygga att ha på tävling. 

Banorna har äntligen torkat upp och jag ber till högre makter att vädret kan hålla sig såhär nu. Känslan att inte behöva åka till ridhus varje dag är obeskrivlig! Ni som har ridhus förstår inte hur bortskämda ni är!!! Nej nu ska jag inte fortsätta beklaga mig (men jag skulle kunna skriva en halv novell om hur omständigt det är under vinterhalvåret) för vi har världens bästa träningsmöjligheter under övriga delen av året som jag är oerhört tacksam över det :)